Ånetorp

Det rusar brant nerför. Regn har plöjt fåror i den branta backen och lämnat grova stenar i dagen. En ihålig stock ligger efter sidan och bildar ett av naturens egna arrangemang.

Innan jag är framme vid den enda kvarvarande av de två tegelslussarna som i folkmun kallas ”Gustavs slussar” viker jag av upp mot höger. Vägen är gammal. Den anlades redan på 1700-talet. Av torpare kallades den för Kyrkvägen eller Kvarnvägen då det fram till 1880-talet låg en kvarn vid Brinkebergskulle.

Det är en kort backe uppför och där vägen planar ut blickar jag åt vänster. Med lite fantasi kan man skönja en väg, eller snarare en stig som leder över kala hällar och vidare in genom granarna. Min nyfikna sida tar över. Jag vet att här inne låg en gång ett torp och jag måste få en glimt av detta.

Marken är blöt. De gamla grävda dikena som man kan se överallt är mättade sedan länge. Jag har helt klart valt fel skor för ändamålet. Jag ”sumpar” ett par gånger men att åter vända till torr mark är uteslutet nu när jag kan skymta en glänta i det grå vintervädret. Det har börjat att snöa.

Efter att ha tagit en omväg för att slippa få vatten till knäna kommer jag äntligen fram till platsen där torpet Ånetorp eller som det tidigare kallades, Hulan, en gång låg.

Rester av jordkällare, husgrunder och stengärden sätter igång fantasin och tänk om man bara för ett ögonblick kunde få se hur det såg ut i full blom.

Ånetorp har anor från 1600-talet. De sista som bodde där var Gustav Ludvig Karlsson med hustru Klara Paulina Charlotta Pontusdotter och sönerna Bror Folke och Knut Gustaf Bertil. Det flyttade från Ånetorp 1947 till Berghem i Västra Tunhem.

Alla byggnader revs i slutet på 1940-talet.

När man passerar Gustavs sluss och blickar in mot skogen kunde man förr se torpet Ånetorp. Det var öppen mark med hagar och ängar.

Det börjar skymma och mörkret gör det svårt att fotografera. Jag bestämmer mig för att ta vägen över det som en gång var öppet landskap, numer skog, ner mot tegelslussen. I varje steg försöker jag sätta mig in i hur det en gång var att bruka jorden. Hur såg landskapet ut? Det är svindlande. I tid är det nära men ändå så långt bort.

På Onsjö finns det mycket att upptäcka. Ett 30-tal torp och backstugor. Vissa går att se rester av, andra inte.

Tack vare boken Torp och torparfamiljer år 1810-1940-talet som är utgiven av Vänersborgs Släktforskarförening går det att läsa om alla dessa torp. Fantastiskt!