Väntans tider

I bland slumpar det sig så att viktiga händelser i andras liv fodrar närvaro av min persona grata. 

Under Marias lediga helger har vi varit bokade i diverse församlingar för att bevittna när oskyldiga ungdomar under kyrkliga ceremonier bekräftar dopet.

Jag är inte ett dugg kristen men njuter av den rika historia och speciella stämning som kristendomen ger oss. Att få träffa nära och kära som vi allt för sällan får krama om och skaka hand med är största vinsten, trots att husvagnen har fått vänta olidligt länge.

Så var det då äntligen dags, nästan tre månader har gått sedan jag fick vrida på gasolen. Vi kommer iväg sen eftermiddag, tidig kväll. Maria är packad och klar förutom att ett besök hos den lokala frissan ska avklaras först. Jag sitter i bilen med en god bok och väntar. Vacker som en dag kommer hon ut med böljande, långa lockar som rör sig graciöst i den svaga brisen. Wow!

Husvagnen startar på ett kick. Inga konstigheter. Allt fungerar. Kylen var lite seg men den tog sig när vi kom tillbaka efter handlingen på Hjertbergs.

Att handla med Maria är en upplevelse som nästan kräver ett eget inlägg. 

Jag ska dock fatta mig kort.

Med en välfylld ”dramaten” lämnar vi Ica. Tyvärr fanns ej den speciella glass som min käresta har bestämt sig för att det är det enda som går att äta i glassväg. Dock blir hon ej modfälld för denna lilla fadäs i planeringen. Det finns ju en affär till på vägen hem. Willys.

Jag ber henne lite snällt att rappa på. Vi har kylvaror och jag väntar, hängandes på ett räcke utanför i den nedåtgående kvällssolen. Medan jag ger mig till tåls ser jag folk som skyndar. Det måste handlas innan fredagen gäspar och säger god natt. De kommer även ut med fulla påsar. Storhandling alltså. 

Ingen Maria. Jag tar upp telefonen och skickar ett sms innehållandes ”Jalla”. 

Jag nämnde för tidsoptimisten Maria redan innan hon slank in i affären att det är inte långt kvar till att jag blir en grinig gubbe med lågt blodsocker, en arbetsdag i hjärnan, avsaknad av middag och en timmes bilkörning i ryggen.

Allt det där rinner av mig när hon seglar ut i sommarkvällen. Det blev tydligen två glassar och ett tecknat medlemsavtal hos Willys.

Väl hemma i vagnen blir det att stöka färdigt. Klockan klämtar och närmar sig 21:30 när jag sätter mig utanför förtältet med mat och dryck.

Grannar har samkväm vid grillplatsen. Det är liv och rörelse. Det är detta som vi har saknat så länge. 

Jag och Maria tar en sista promenad för kvällen ner till vattnet.

Äntligen är vi här!