Campingdagboken 2025
Campingdagbok 2025-07-13
Vår lopplåda ser vissen ut där den tornar upp sig bredvid alla nypolerade och välskötta ekipage.
På norrsidan är det värre än algblomningen i Östersjön. Tänk vad en vinter kan göra. Efter en tvagning i fjol var tältet som nytt. Så är icke fallet nu.
Jag vevar igång vagnen. Gasol, vatten och alla faciliteter. Det är inget som sviker mig denna gången heller. Maria tar hjälp av grannarnas barn att tömma bilen på packning. Jag vet ej hur löneförhandlingarna gick men valutan stavas nog ”glass”.
Klockan rann iväg och jag försökte läsa lite. Det dröjde inte länge innan bokryggen nästan bröt näsbenet när den föll mot mitt vackra anlete. Det var dags att släcka.
Idag vaknar vi upp till strålande sol och vi har en lång semester framför oss!
Campingdagbok 2025-07-14
Att Maria studsar upp som en möbelfjäder runt 07:00 är något som förundrar vetenskapen. Det händer typ aldrig. Men i morse skedde det.
Frukost innan vår traditionsenliga morgonpromenad. Gröt, ägg och knäckebröd.
Villabadet ligger öde. Det är fortfarande tidigt men orsaken får vi reda på längre fram. Maria läser högt.
Fågelträck. Vattnet är otjänligt och kommunen avråder från bad.
Typiskt. Inte för att jag är någon badare av rang men att denna vackra plats ska vara fri från sand mellan tårna, sandaler i plast och badsugna familjer är jättetråkigt.
Jag blev griljerad vid poolen i ett par timmar. Detta är anledningen till att vi besöker receptionen på campingen för att inhandla salva mot kräftpest.
Jag hoppade över färgen grisrosa. Men nu är grunden lagd iallafall.
Mat och dryck på Sjökanten. Det är en ynnest att ha denna restaurang på campingen. Glass i aktivitetshuset och dagen avslutades på nya strandpromenaden och det nya vattenhålet.
En fantastisk dag när den svenska sommaren är som allra bäst.
Som extra bonus fick vi tillbringa den i goda vänners lag.
Campingdagbok 2025-07-15
Natten bjöd på kantad sömn. Som en nykrokad metmask ålade jag runt i sängen. Varmt i vagnen och med svedd hud avslutade jag dygnet i den något svalare soffan.
Det blev en skön promenad. Solen steker från en klarblå himmel och för att rädda denna svedda gris kör jag med långärmat. I de skuggiga partierna är det riktigt njutbart.
Nu har vi väder på allvar. Svensk sommar när den är som allra bäst. Efter gårdagens ”grillfest” håller jag mig i skuggan. Som en skygg katt stryker jag längs häckar och fasader för att finna skydd från solens vassa strålar.
Vi tar tåget till stan med våra vänner. Första hållplatsen ligger på campingen så det är lyxigt. Det går som på räls. Rätt skön resa med svala vindar.
Pasta hemma hos Benjamin fick det bli. Mycket bra mat. Hela sällskapet blev mätta och belåtna.
Den yngsta i sällskapet ville till poolen innan de skulle till att bomma igen för dagen så apostlahästarna jobbade hemåt campingen. Jag förstår henne. Solen skiner och i morgon är det hemresa för de tillresta.
Innan vi säger godnatt tar vi en glass och samtalar om allt och inget. Semestern har inte kunnat börja bättre och även om det ska komma lite regn i morgon så ser prognosen mycket lovande ut.
Campingdagbok 2025-07-16
Vaknar utsövd och på ett strålande humör. Vi skiner ikapp med solen och inmundigar vårt morgonmål i förtältet. Där råder snart bastuvärme, trots utlovat molntäcke och en viss risk för regn.
Jag plitar ner dagens inlägg innan promenaden. Trots tvagning igår verkar en viss herrdoft sitta kvar i min lekamen. Kanske är det lukten av bränd gris som gör att ett par tre envetna flugor cirkulerar runt mig, precis som om jag vore någon form av kreatur på bete.
Mina nyvunna vänner ger upp efter någon kilometer efter att ha blivit lite för närgångna och med avtagen T-shirt frenetiskt bortviftande i panik. Brisen över Villabadet hjälpte till med avhysningen.
Efter en ruinerande tur till Biltema för anskaffning av diverse pryttlar som ändamålet kräver sätter vi igång. Vilken skillnad!
Medan jag dansar runt på taket putsar Maria tält och tältfönster.
Vi kan med gott samvete knalla iväg för lite påfyllning av mat och glass efter det rejäla dagsverket. Maten inmundigas medan vi väntar på att en maskin tvätt ska bli klar i tvättstugan.
Åskan rullar i bakgrunden.
Medan vi sitter i tältet och klappar oss själva på axeln öppnar sig himmelen. Ett efterlängtat regn sköljer bort den kvava luften som ersätts av friskt, väldoftande syre.
I morgon lovas sol mest hela dagen. Vad den har att bjuda på vet vi ej. Inga planer är skrivna eller tänkta. Häng med så missar ni inget!
Campingdagbok 2025-07-17
Något av det bästa jag vet, är att i arla morgonstund, sitta med nybryggt kaffe i förtältet och känna när solens varma strålar sakta men säkert skrämmer bort nattens kalla och fuktiga luft.
Världen vaknar. Någon hes duva hoar i en trädkrona. Kajorna har redan börjat bråka och gråsparvarna tjattrar i buskaget.
Campare släpar sig i den uppåtgående solen till servicehusen för sin morgontoalett.
Jag och Maria tog en tur till staden efter den rutinmässiga promenaden.
Det krävs ett besök hos en lokal barberare som fixar till håret i ansiktet och den där lilla tofsen jag har på knoppen. Jag har verkligen en GSM-frilla numera. Dålig täckning.
Jag fick även anledning att testa det nya järnet som inhandlades igår. Det fungerar perfekt! Mina somrar i kemtvätten på Danska vägen i Göteborg gav resultat. Att stryka en skjorta går på rutin. Jag minns det sommarjobbet med glädje.
Tungt jobb i en klen kropp sätter sina spår. Jag känner av gårdagens taktvätt i ryggslutet. Något stelbent stapplar jag in och ut ur vagnen under middagens förberedelser. Någon gång under alla dessa passager går det galet.
Med dyrbara kvisttomater i näven sätter jag foten fel i trappan och liksom glider på rygg ut i förtältet.
I fallet passerar semestern revy. I någon sekund ligger jag kvar på tältmattan med tomaterna hela och rena. Lever jag?
Jag är på benen innan en framrusande och skrämd Maria hinner fram. Det gick bra. Inget brutet och tusan vet om det inte känns lite bättre i ryggen.
Kotletter, potatishalvor och tzatziki med diverse tillbehör serverades. Både grill och Omnia levererade.
Vi ligger och lyssnar på fotbollen. Orken har liksom trutit. Sverige möter England i kvartsfinal. Det är Europeiska mästerskapen i damfotboll. Det vrålas till ibland över campingen.
Det går till straffar och England får sista ordet. Men som med all lek är det inte viktigast att vinna. Det är att ha kul!
Campingdagbok 2025-07-18
För att inte störa Maria med mina krokodilrullningar flyttade jag min välgödda kropp till soffan någon gång under natten eller tidig morgontimma. Ryggslutet bråkar men är helt klart på bättringsvägen.
Att krypa upp i soffans böj och somna som en ostbåge gör susen.
Jag känner mig som en oljad hankatt när vi ger oss ut på promenaden.
Vi går genom Tofta mot Stenhammar och Giacomina. Idyllen blomstrar och vi tröttnar aldrig på allt det vackra runt omkring oss.
Efter rekreationen börjar värmen tillta när solen stiger allt högre på den klarblå himlen. Det dröjer ett par timmar innan tältet skänker behaglig skugga på framsidan.
Det blir en markant skillnad i tältet. Det går att sitta inne i tältet fast ändå ute så att säga. Vi passar på att röja upp och får även tag på en ny trapp av en granne. Kanske kan det förhindra eventuella gymnastiska fall i framtiden.
Jag blir sittande i tältet med min bok större delen av dagen. Poolen är full, stranden är full. Det är kö till duscharna.
Det är liv och rörelse och en helt underbar dag på campingen.
Campingdagbok 2025-07-19
Ibland får man poppa semesterbubblan för andra viktiga göromål.
Upp i svinottan för att köra ett stycke dotter till Landvetter. Plan BLX383 ska ta henne till Rhodos tillsammans med andra som tycker att det är för kallt i Sverige.
Efter att ha kört genom Härskogen, där farmor och farfar byggde sommarstuga och som jag minns från min barndom som ett litet paradis, kom vi snart ut på E20 och vidare hem till campingen.
Att gå från en sval bil till Hades eldar i vagnen satte fart på dödköttet. Allt med gångjärn öppnades för att få kvicksilvret att sjunka. Panelen i vagnen visade 40 grader och jag känner mig som en snigel i Sahara vid 25.
Vädret kräver glass till efterrätt och således satt jag snart med en glassbomb a lá salt kolacrunch i handen och kolasås rinnandes över fingrarna.
Kvällen avslutade med promenad längs nya strandpromenaden. Klockan är 21 och det badas överallt. Det hoppas från bryggan och viken är full av människor som försöker svalka sig i hettan. Vilka kvällar!
Jag kör Ac-n en stund och kryper sedan ner under att svalt täcke. Det är lätt att semestra när livet ger en saft istället för citroner.
Campingdagbok 2025-07-20
I vanlig ordning klampade vi iväg på vår vanliga morgonvandring. Skillnaden idag är att vi har en följeslagare hack i hälarna. Vår vän Carro med sin husbil ”Lollo” ärar oss med ett besök.
Det blir lite känsligt när vi passerar bandygrytan och där segertåget en gång började för Villa. Carro är inbiten vänersborgare och ville nog helst ta en omväg.
Solen gassar och vi steker oss kontrollerat innan middagen. Campingen är näst intill tom med några få badkrukor som undantag.
Jag inräknad.
Detta ändrar i ett slag när himlen öppnar sig och flyende badgäster rusar kors och tvärs med fullpackade skrindor och små barn under armen för att söka skydd från åskskuren.
Vi åker mot Spikens fiskeläge. Där ska det inmundigas Vänergös i friterad form.
Vi spatserar runt i hamnen. Damerna klämmer och känner bland galgar och streck i de små bodarna.
Då går strömmen!
Personal från de olika inrättningarna hör med varandra om de också är utan ström.
Det är något stort. Samtal från vänner på campingen bekräftar detta. Det är strömlöst. Vi kör kyl och frys på gasol så där är det okej.
Värre är det med min kurrande mage.
Vi förlänger vårt strosande och hoppas på att strömmen snart kommer åter.
Det dröjer inte länge. Efter någon timma kunde vi beställa mat för att stilla hungern. Det var till och med så att det slank ner en glass också.
På hemvägen stannade vi till och klappade på Riddargårdskvarnen. De är vackra de där kvarnarna.
Efter att ha vinkat av Carro som fortsätter på sitt semesteräventyr kyler vi ut tält och vagn.
Uppgivna föräldrar försöker få sina barn att sova i värmen. Jag lider med dem.
I morgon blir det en lugn dag på campingen utan några ”måsten”.
Tror jag?
Häng med!
Campingdagbok 2025-07-21
Idag finns inga ”måsten”. Vi tar det som livet bjuder. Jag fixade ett avlopp med taskigt flöde. Maria hängde med Agnes. Tänk vad småfolket kan röja ner! Det ser ut som kalabaliken i Bender efter en stund.
Vi äter spagetti med köttfärssås som Maria slängde ihop för ett par tre dagar sedan. Hemmalagat är ändå det bästa!
Disken är mitt ansvar. Jag tycker själv att jag har ett bra flöde men är nyfiken på hur ni andra gör som ej nyttjar servicehusens diskinrättningar.
Jag diskar i vagnens ho och sköljer i en balja. Diskstället fylls enkelt utan att skapa en syndaflod på diskbänken.
This is my way. Hur gör ni?
Det är varmt och kvavt. En glass ändrar på inget i väderleken men det gör var man lite lyckligare. Således var det i glassbaren vi hamnade efter intagen måltid.
Grannen Daniel öppnar cykelverkstad i skuggan. Vi var en sväng på Biltema för att införskaffa vissa pryttlar. Daniel mer av det nödvändiga slaget och jag hittade saker jag ”villhöver”.
Jag har saknat en ”viskande” radio i förtältet. Ni vet en apparat där endast P4 får användas och alltid står på i bakgrunden. Nu har vi en sådan. Livet på campingen börjar bli komplett.
På återseende!
Campingdagbok 2025-07-22
Vissa dagar är det inte mycket att skriva om. Livet på campingen går sin gilla gång.
Folk kommer och går. Trafiken till och från badet är stor. Uppblåsbara paddelbrädor, skrindor och skrikande ungar som inte vill gå hem passerar.
Ruljansen på fordon som rullar in och ut betraktas när blicken lyfts för en stund från ett avslutat kapitel i boken.
Det är en ynnest att få vara en del av allt detta och även att få välja själv vad man vill göra. Vill jag bada, äta glass och/eller flänga runt i bygden så gör jag det. Kanske vill jag bara sitta utanför förtältet med min bok och inte göra annat än att bara plöja sida efter sida i min bok.
Det blev iallafall fall en tur till stan. Grannarna skulle till frisören och vi hängde på som moraliskt stöd när lilla Agnes för första gången skulle bli friserad på salong.
Av en händelse fanns det ett gatukök i anslutning till lekplatsen och tillsammans åt vi skräpmat. Underbart.
Tillbaka på campingen fortsatte jag med det jag höll på med innan, läsa och titta på folk.
Livet leker.
Campingdagbok 2025-07-23
Vi fick en pigg morgongäst på besök till frukosten. Agnes kom över för att kolla om vi hade ett kokt ägg med helt skal. När man är hela fyra år och kan skala själv så går det naturligtvis inte för sig att själva skalningen redan är påbörjad. Det är ju det som är grejen med att skala själv. Några försiktiga knackningar i bordet för att öppna upp ett ställe där man kan börja pilla. Till hennes mors stora glädje hade Maria precis kokat flertalet ägg och således blev det en bra start på denna dag.
Som småbarnsförälder i husvagn där det till och från råder bastuklimat, speciellt när de små ”tarmludden” ska sova, kan sömn bli en bristvara och hårdvaluta. En enkel och vänlig gest kan vara det som undviker ett nervöst sammanbrott och planerna på att skicka barnet med enkelbiljett till fjärran land för att knyta mattor läggs i malpåse.
Det var depåstopp med vätskepåfyllning ur medtagen vattenflaska. Det var stopp vid varje lekplats. Det var stopp för att plåstra om eventuella skrapsår. Ibland kliade det under hjälmen och då måste man stanna, ta av hjälmen, klia där det kliar och sedan på med hjälmen och trampa vidare ett tiotal meter.
Maria fick agera servicetekniker och jag fotograf. Likt Johan Olsson i Val di Fiemme 2013 höll jag ett stabilt tempo medan de andra åkte jojo.
Att hinna hem till lunch var ju bara att glömma. Vi fick fylla på bränsle i Skogshyddan. Laxtallrik, glass och smörgås. När vi kom hem till campingen lämnade vi över tösen i befintligt skick till föräldrarna. Maria och jag tog välbehövliga fem minuter på lilla visaren.
Det mullrar bakom Kinnekulle. Naturligtvis bestämde vi grillat till middag. Lagom till grilltändning öppnar sig himlen. Vi får dra lite på det.
När endast lite smatter mot tältduken återstår av åskskuren är det dags. Snart serveras det hamburgare med massor av tillbehör.
Mätta och belåtna avslutar vi med att fylla glasstarmen till bredden. Det är nästan så att jag beställer taxi från glassbaren till husvagnen.
Som en övergödd gris landar jag i förtältet. Jag redigerar foton och skriver dagbok. Livet när det är som allra bäst.
Campingdagbok 2025-07-24
Den ständiga påfyllningen av glass i min annars så slanka kropp gör sig påmind allt tidigare och tidigare.
”Badhuset” är knappt öppet innan Bruno ska lämnas på ”simskolan”.
Regnet smattrar mot husvagnstaket och tältduken. Maria tänker inte gå på promenad i ösregn. Det gjorde hon klart med hög röst, vände sig om och drog täcket över huvudet.
Tur med vädret har vi haft i veckorna två. Det går ej att säga annat. Och även denna dag skingras molnen och solen tittar försiktigt fram och torkar upp den regnvåta marken.
Innan vi kommer iväg har Maria dock ett viktigt uppdrag. Att med den ”magiska” borsten kamma igenom Agnes nyklippta hår.
Jag är enträgen och väntar på att få komma iväg. Inte för att det händelsevis är så kul att gå men jag vill få det överstökat.
Vi svänger in på parkeringen utanför hemmet i Vänersborg. Jag ska klippa gräset och sedan ska Maria till optikern. Det är varmt. Svetten lackar.
Det spelar ingen roll om det är kläder eller glasögon som ska provas ut. Det tar tid helt enkelt. Jag slinker in i bokhandeln som ligger dörr i dörr och spanar runt. Yatsy. Alla har ett Yatsy hemma och i vagnen. Inte vi. Jag gillar inte turbaserade sällskapsspel. Allt med tärning kan vi säga. Och kortspel.
Jag köper ett Yatsy. Tragiskt men jag gör det, inte för min skull, jag gör det för familjen.
Det slinker även med ett litet kunskapsspel om Sverige utan tärningar. Där borde jag kunna hävda mig.
Efter att ha blivit bjuden på kaffe och godis i väntan på att Maria plöjde genom ett par hundra bågar blev hon så äntligen klar. Vi klämde en burgare innan vi åter åkte till vårt andra hem på hjul.
Det är tropisk hetta under kvällen och när vi har fixat ordning i tält och vagn, plockat in maten vi handlade på vägen, tittar jag och min älskade Maria på varandra och nickar samstämmigt.
Det blir en glassbomb med salt kolacrunch för mig och ett rån med tre kulor till Maria.
Vi går hand i hand genom campingen och bara njuter.
Vi har mer än tre veckor kvar på semestern.
Campingdagbok 2025-07-25
Tog en riktig sovmorgon. Studsade inte upp förrän 06:45. Härligt! Maria ligger kvar en stund och tur är väl det, jag hinner färdigställa morgonens inlägg.
Min t-shirt klibbar fast som ett andra skinn så jag förenar nytta med nöje. Med bar överkropp glider jag runt på promenaden för att få lite färg på min bleka kropp.
Jag försöker att hålla in magen så gott det går när vi passerar eller passeras av pigga och fräscha motionärer. Jag vill inte skrämma slaget på dem.
Vi hör hur det mullrar runt oss. Värmen är intensiv. Snart sker urladdningen. Naturens sätt att trycka på återställningsknappen.
Efter en rejäl regnskur kommer solen åter och vi belönas med lättare luft att andas.
Maria lagar mat. Hon är en fena på det. Jag brukar kalla henne för Sveriges sista husmor. Allt ska lagas från grunden. Inga halvfabrikat här inte.
Klockan närmar sig läggdags då det ringer i telefonen. Det är min äldsta son Oskar med sin sambo Sarah som är i andra luren. De har anlänt till campingen med bil och tält. Vilken överraskning! Jag och Maria hoppar ur nattsärken och lommar iväg för att säga hej.
I morgon blir det äventyr och fotografering på Kinnekulle! Ni hänger väl med?
Campingdagbok 2025-07-26
Det är något visst med att vakna i ottan på en camping. Välkända ljud tränger igenom de tunna väggarna i vagnen. En hund skäller. Dragkedjor till förtält dras upp och ner av nödiga campinggäster. En och annan latrinkassett på hjul dras i gruset och skapar ett karaktäristiskt sound som alla vet vad det är. Jag skulle vilja beskriva morgonens symfoni med ett ord. ”Trygghet”.
Vi blev med jycke under promenaden. Vi bjuder min ohängda son och sambo på sovmorgon.
Hunden Alba hänger glatt med.
Efter promenad bunkrar vi upp på ICA Hjertbergs. En utflykt till stenbrottet på Kinnekulle kräver varm korv med bröd. Spritköket ska än en gång få visa att det är det bästa att ha med på äventyr.
Under åren 1882 till stängningen 1978 togs 25 miljoner ton kalksten ur berget och skapade det stenbrott vi ser idag.
Det är imponerande vyer. Vi kommer tillbaka, garanterat.
Grannen Asse grillar för kung och fosterland. En behaglig doft, helt fri från tändvätska, sprider sig från det fat han stolt räcker fram för provsmakning. Små knyten med kryddig korv, bacon och ost retar min gom. Underbart!
Till middag tänds grillen och vi dukar långbord inne i förtältet. Ett spontant organiserat kaos som blir en av de bättre måltiderna på länge.
När man har finbesök bjuder man på glass. Det är sedan gammalt. Vi hamnar alltså i glassbaren, igen! Haha!
Sonen med sambo får även lite egentid så de knör sig in på Sjökanten. Jag har nog aldrig sett så mycket folk på restaurangen förut. Uteserveringen är totalt fullsatt. Det ser ut som en kinesisk pendelparkering utanför med tanke på alla cyklar. Häftigt!
Det unga paret blir dock ej långvariga. Mätta från middag och glass signalerar turturduvorna tapto och drar sig tillbaka till deras bil och tält. Vi gör likaså.
I morgon blir det en tur till Kungsbacka för att hämta ett stycke dotter som tillbringat den bästa svenska veckan vädermässigt i mannaminne på Rhodos. Det ska bli skönt att se tösen igen och hon kommer att ära oss med sin närvaro här i vagnen. Äventyret fortsätter.
Campingdagbok 2025-07-27
En händelselös campingdag.
Det enda som har med camping att göra är att jag tömde toakassetten. Då förstår ni.
Jag och Maria hoppade in i bilen för en nätt tur på ca 2 timmar till Kungsbacka. Där väntade en otålig och lite rosslig Liv. Veckan på Rhodos har varit fantastisk tillsammans med min syster och Livs kusin.
Vi börjar återfärden med en kombinerad lunch och middag på ett svenskt hamburgerställe. De hävdar att de har Sveriges godaste hamburgare men jag håller inte med.
Liv, som dragits med en förkylning ett par dagar, får vila upp sig i sin ensamhet hemma i Vänersborg. På tisdag kommer hon till Lidköping på ett eller annat sätt.
Bilen ber snällt om att få stanna i Grästorp i 14 minuter för att ladda. Den vill inte att vi ska rulla in på campingen med 9% kvar i batteriet.
Jag hade inte tänkt att stanna men har svårt att neka den lite färsk fossilfri el.
Klockan börjar bli mycket så dagens glass inmundigas på Rasta Grästorp.
Nu stannade vi 18 minuter och rullade iväg med 61%. Vi kommer att ha drygt 50% kvar när vi anländer till campingen.
Trötta efter att ha suttit i bilen större delen av dagen stämplar vi ut och gör oss redo för sängen.
I morgon väntar en utflykt som heter duga. Vi ses!
Campingdagbok 2025-07-28
Det blev en promenad på ren rutin i morse. Utan ungar och hundar i släptåg sträcker vi ut och avverkar rundan i rekordfart. Jag sinkade inte heller då jag var utan kamera.
Vi hade andra mål idag. En utflykt till Skara domkyrka och Varnhem tillsammans med Daniel och Agnes. Mamma Emelie känner sig lite krasslig så hon får kurera sig i vagnen.
Vi packar bilen med spritkök, korv och bröd, tillbehör och skuren vattenmelon. Nu ska det picknickas!
Vi börjar med Skara domkyrka. Med anor från 1000-talet är det en maffig katedral att spana in. Maria och Agnes hittar barnhörnan och låter mig och Daniel cirkulera fritt bland bänkrader, pelare och reliefer.
När vi hade tittat oss mätta och jag ursäktande störde en filminspelning inne i kyrkan när jag fotograferade åkte vi vidare mot Varnhem.
Där, i solskenet, dukade vi upp en braklunch beståendes av stekt korv, bröd och vattenmelon. Tänk att mat smakar så gott ute i det fria.
Nu var det dags att ta sig an denna mäktiga medeltida plats.
Den gamla hymnen Te Deum spelas i mitt huvud när jag högtidligt äntrar klosterkyrkan. Här vilar bland annat stormannen Birger jarl.
Det andas mycket historia och det känns verkligen att detta var en plats av betydelse när det begav sig.
Ruinen av klostret sätter fart på fantasin. Tänk att få se detta ”live and kicking” bara för en liten stund.
En snabb titt på Kata gård från 900-talet innan Agnes drar vidare. Hon är mer intresserad av en grupp idisslare som nyfiket blänger på oss. När de tröttnar drar de vidare längs pilgrimsleden och försvinner bakom nästa kurva.
Klockan övergår till eftermiddag och vi bryter upp. Värmen är påtaglig.
Maria tar med Agnes till stranden och jag kokar pasta. Jag har en hel del foton att gå igenom och redigera.
Vi hinner en glass innan stängning och mycket nöjda med dagen drar vi täcket över näsan och somnar ganska omgående.
Campingdagbok 2025-07-29
Ytterligare en dag som tillbringas på campingen. Enda gången jag är utanför staketet är på min och Marias promenad. Det är så skönt!
Vi skulle egentligen hämtat Liv, the Queen of Doom, men jag åker ner i morgon istället. Hon är inte ledsen för det. Snarare tvärtom.
För någon vecka sedan var i Vänersborg för att Maria besökte optikern. Det var inte en dag för tidigt för nu händer det saker som får mig att ligga dubbelvikt av skratt.
- Akta djuret! utbrister Maria och försöker bromsa bilen med hårt spända ben i gummimattan.
- Vilket djur! ropar jag tillbaka och släpper lite på gasen.
Det enda jag ser är en mötande bil och den är så långt borta att vi nästan inte är i samma kommun. Jag bryter naturligtvis ihop.
När min son var här med sambo, hund och tält så skulle vi ta med byrackan på vår runda.
- Är de redan uppe? säger Maria och kisar med ögonen. Handdukarna hänger utanför tältet.
- Maria, det är två soptunnor! säger jag.
Redan samma kväll hände en annan rolig sak när Maria såg en katt och som hon trodde var en hund. Jag kan dock ge henne det. Det var skymning och ganska mörkt i ett skogsparti.
Nu är det bara en vecka kvar tills nya brillor hänger på hennes näsa. Det är nog bra för alla.
Vi slumrade till mitt på dagen då det hörs ett försiktigt ”hallå” utanför. Kär familj på Marias sida ärar campingen en dagstur. De chansade att vi var hemma och det var vi ju. Det blev bad och glass.
I morgon blir det full rulle i några dagar då min syster har bokat stuga. Häng med!
Campingdagbok 2025-07-30
Efter de senaste veckornas värme känns luften idag sval när vi tar oss igenom morgonpromenaden. Riktigt skönt.
När vi är tillbaka i vagnen hoppar jag nästan omgående in in bilen och far ner till Vänersborg för att hämta Liv.
Fastän jag är en timma sen är den lilla obstinata tonåringen icke klar. Hon håller på att packa för fullt när jag anländer.
Vi stannar till i Grästorp. Jag är hungrig och Liv är sugen på glass.
Vi fixar till i förtältet. Blåser upp en madrass, flyttar om lite möbler och dylikt. Prinsess of darkness flyttar in.
Min syster Annelie med dotter Tindra anländer storstilat till campingen. Det har hyrt stuga och ska hänga här till söndagen. Annelie ställer sig inte i incheckningsfilen. Hon parkerar bilen på besökande. Jag trycker in mig i baksätet bland väskor och påsar för att vara guide till stugan.
Anneli backar ut men kommer sedan inte där ifrån. Det tar en stund. Bilar väntar på att få komma iväg. Paniken stiger. Snart kommer de att hänga på tutan!
Med ett ryck hoppar bilen framåt. Det var laddkabeln till telefonen som låg dumt till och hindrade växelväljaren att hoppa i Drive.
En konstig känsla av att detta har jag varit med om tidigare ploppar upp i min lilla manshjärna. Deja vu. Jag hittar minnet. Det är gammalt.
För cirka 35 år sedan sitter jag i baksätet på morsans bil. En röd Fiat Uno. Vi är på väg till IKEA i Kållered. Anneli övningskör. I höjd med Olskroken börjar Annelie titta ner på pedalerna.
- Vilken var vilken nu då? säger hon.
Morsan får panik och börjar i falsett förklara samtidigt som hon viftar med armarna som om hon försöker vifta bort en svärm bålgetingar.
Det är en syn för gudarna. Jag skakar bort minnet. Jag överlevde då och jag kommer att överleva denna korta bit från receptionen till stugan.
Vi låter de få komma i ordning i stugan innan glassbaren äras med ett besök. Vi går sedan hela nya strandpromenaden och visar upp vårt paradis.
Trötta efter en lång dag bjuder vi god natt. I morgon blir det någon utflykt. Vart vet jag ej i skrivande stund. Häng med så får ni veta!
Campingdagbok 2025-07-31
Jag gläntar lite på dörrens gardin i veckad papp. Klockan närmar sig 07:00 och jag har sovit längre än vanligt. Det är kallt inne i vagnen.
18° visar den lilla aldepanelen. Ljuset från förtältet bådar gott. Solen kommer snart göra processen kort med resterna av nattens fuktiga kyla.
Liv har hackat tänder men ändå sovit bra där ute i tältet. Ikväll plockar vi fram ett täcke till.
Jag och Maria vandrar iväg på vår morgonrunda. Vi tar vägen om min syster som vill ha ett handtag med sin grill.
Jag kan dock inte låta bli att kommentera hennes packning. Vad är det med kvinnor och påsar? Något går sönder inom mig varje gång jag ser detta.
Tjejer! Det finns praktiska väskor också! Inte bara små, matchande aftonväskor.
Gasoltuben var lite trixig att skruva dit, även för en händig karl som jag.
Solen steker och när vi kommer tillbaka har Liv ätit frukost och är redo för dagen. Wow!
Det är varmt i förtältet. Det är så varmt att två små hobbitar sprang förbi och slängde in en ring! Vi öppnar allt som går.
Vi drar till Läckö. För våra gäster är det första gången de besöker detta pampiga slott. Jag vet inte vilken gång i ordningen det är för mig och Maria men minst ett besök om året.
Efter en guidad tur och fotografering i trädgården drar vi vidare till Spiken för lite middag. Om jag ska välja så är Fish & chips, gjord på vänergös, på Spikens brygga något av det godaste jag vet. Testa den!
Som avslutning på kvällen blir det……. Ta daa! Glass i glassbaren! Vad trodde ni?
En egenkomponerad glassbomb. En bägare med citronsorbet, lakritssås och mjukglass, toppad med lakritsströssel. Wow!
Vi hamnar en stund i förtältet. Vi har mycket att prata om, min syster och jag.
I morgon kommer fler folk och ärar oss med besök. Häng med!
Campingdagbok 2025-08-01
Rutinen sitter som ett skånskt rapsfält. Upp och hoppa, förrätta sitt tarv, frukost och knalla i väg på promenad. Detta är rena hälsosemestern. Om man bortser från glassen då.
Magen är inte riktigt i fas så precis innan jag kliver ut ur tältet släpper jag väder.
- Andas! Det är näring i luften säger jag högt och tydligt medan jag drar ner dragkedjan och vandrar iväg.
Jag kan höra Liv dra täcket över sig och morra ilsket.
Vi går förbi stugan min syster hyr. Där möts vi av tråkiga besked. Under natten har hon blivit förkyld. För ett tag sedan låg hon inne på sjukhus med lunginflammation orsakad av mycoplasma.
För trygghetens skull väljer hon att tidigarelägga hemresan redan efter lunch. Jag förstår henne.
Det är inte lätt att vara född i en formsvacka.
Väl hemma blev hon beordrad rast och vila på stället. Inget tydde på något allvarligt. Skönt!
Vi avbokar även min mors besök. 70-plussare ska undvika smittor.
Sagt och gjort, bilen rullar åter hemåt efter några ärenden.
Lunch på Biltema och hårfärg på Dollarstore.
Efter en handbromsvändning i Vänersborg är vi på väg tillbaka. Nu ensamma och vi får planera om de kommande dagarna.
Vi hoppar över middag och går direkt till glassbaren. Jag tar en glassbomb och Maria sin vana trogen, ett rån med tre kulor.
Vi behöver ingen middag efter dessa glassarna.
I morgon lovas det sämre väder. Vad nu dåligt väder är. Det beror väl på vad man ska göra?
Vi hörs i morgon!
Campingdagbok 2025-08-02
Nu är det Marias tur att känna sig lite krasslig. Ingen feber men ett par kråkor i näsan. Hon tar det säkra före det osäkra och hoppar över promenaden.
Igår visade en granne intresse av att hänga med på en runda. Efter att ha sökt kontakt ett par gånger ger jag upp och ger mig i iväg, mol allena.
Redan efter några steg känner jag mig otroligt stark. Kanske ska jag jogga lite. Jag sträcker ut stegen och tar några löpsteg. Det känns bra. Mycket bra.
Det blir hela 5,9 kilometer i makligt tempo. Det viktiga är att jag inte känner av något i knän och fötter.
Jag älskar att springa.
Väl hemma får jag ett meddelande av min morgontrötta granne. Han hade somnat om. Vi tar det en annan dag. Det är bra för gubbar över 50 att röra på sig innan likstelheten sätter in.
Annars är det en lugn dag. Maria, som skulle laga mat, tar beslutet att beställa mat från restaurang Sjökanten. Hon tar burgare och jag pizza. Mycket gott!
Grannen ville iväg och fiska och hörde om jag ville med. Det blev en full bil med fem karlar som för ett par timmar flydde campingens måsten.
Det var dåligt med fisk vid Brostugan på väg mot Läckö men vi hade väldigt trevligt ändå.
Fick även träffa ett par som läser dagboken. Mycket trevligt!
En annan granne bjöd på en kort lasershow innan himmelen öppnade sig. Skuren höll i sig så klockan drog iväg och min mat & sovklocka ringde läggdags. Hoppas att det blir fler tillfällen att skåda detta.
Campingdagbok 2025-08-03
Träningsvärken från gårdagens löprunda påminner mig om att det var alldeles för länge sedan jag nyttjade mina ben till annat än att gå.
Skam den som ger sig tänkte jag och började springa.
Det blev en lite kortare tur men något högre tempo. Det kändes bättre och jag var inte helt utpumpad som jag var igår. Gött!
Men jag kommer inte undan träningsvärken. Under hela dagen styltar jag mig fram som om jag vore befriad från knän. Låren värker och om jag inte har börjat med gubbljud innan så har jag definitivt gjort det nu.
Varje rörelse är en plåga och i morgon blir det ”bara” en lugn promenix. Jag kan kanske lufta Maria också, om hon känner sig lite bättre.
Hon sov sittandes i soffan i natt, stackaren. Men hon har ändå hopp om snar bättring. Nu går jag i väntans tider. Det är väl bara en tidsfråga innan jag ligger i fosterställning med rinnande näsa och tycker synd om mig själv. Vi får se.
Det blev ändå en tur till stan för lite bunkring. Eftersom Maria är befriad från all tjänstgöring så tar jag befälet över trossen. Det ska lagas mat.
Det blir min variant på köttfärssås med tagliatelle. Detta lagas i gjutjärnsgryta på grillen. Mycket gott.
Det är ren och skär lycka. Vi fick ingen fisk. Men det gör inget. Jag utövar catch and release. Daniel likaså. Men vi fick en stund av stillhet. En stund där allt faller på plats. Det är lätt att vara campare i Lidköping.
Campingdagbok 2025-08-04
Maria är helt klart på bättringsvägen. Hon klädde sig för promenad men var noga med att säga att det blir i ett långsamt tempo. Jag var inte ledsen för det.
Som en stelopererad pingvin stapplade jag runt i hasorna på Maria. Träningsvärken från mina två otroligt framgångsrika löppass gör sig grymt påminda på framsida lår.
Nedför är värst. Och trappor ska vi helst inte prata om. Jag håller mig krampaktigt i räcket. Släpper jag så kommer benen vika sig och krossas av dököttet som landar ovanpå.
Efter den nervpersen som promenaden innebar tog jag och Daniel en trip till Gudhem.
Ingen annan vill följa med. Helt otroligt med detta ointresse för historia. Det var ju här Arn hämtade sin Cecilia efter 20 långa år. Han som tempelriddare i det heliga landet och hon som leksyster i klostret, dömda av kyrkan för deras kärleks skull.
Klostret grundades på 1160-talet. Då regerade kung Karl Sverkersson.
Precis som i Varnhem blir jag otroligt upprymd av platsen. Tänk att för nästan tusen år sedan tassade nunnor runt i salar och korridorer. De bad vid altare och höll mässor.
Platsen hette redan i förkristen tid Gudhem. På 800- eller 900-talet var detta en kultplats. Man har funnit resterna av ett vikingatida gravfält som bekräftar detta.
Vi tar även en titt i Gudhems kyrka som ligger bredvid. Den har anor som går längre tillbaka i tiden än klostret. Redan på 1000-talet. Det jag tycker är mest spännande med denna kyrka är golvet. Det är täckt med gravhällar från sen- och högmedeltid. De äldsta är från 1400-talet.
Vi har med spritköket men tanken på att glufsa i oss korv med bröd får vi ge upp. Stora orosmoln tornar upp sig på horisonten och regnskurarna avlöser varandra. Vi far hemåt istället.
Väl hemma serveras rester från gårdagen och äppelpaj som Maria och Agnes har gräddat i servicehuset. Mycket gott!
Som avslutning på denna händelserika dag tar Maria och jag varsin glass i baren. De har fått leverans så jag kan åter ta min glassbomb med salt kolacrunch. Innan läggdags stormsäkrar vi allt löst som står runt vagn och tält.
Stormen Floris kommer på besök. Sviterna av detta vet vi först i morgon kväll.
Campingdagbok 2025-08-05
Idag hände det inte mycket. Det är min tur att känna förkylningssymptom. Lite kill i halsen och en näsa som blir allt tätare ju längre dagen lider.
Än så länge är jag dock kontaktbar.
Varningarna om stormen Floris har gjort nytta. Folk har gjort vad de har kunnat för att minska eventuella skador.
Själv var jag ute och spände stommen på förtältet. Några stolpar var lite slappa.
När kvällen så kom och kulmen på den sagda stormen, spred sig känslan om förskoning. Det blev ej så farligt. Grannens cykel välte av en vindby och det var väl det.
Maria körde på med sin strut och tre bamsekulor. För egen del blev det en bägare med en kula polka och lite kolasås.
Jag gick tidigt i säng. Nu håller vi tummarna att det räcker med lite snor och kill i halsen. En mansförkylning i full blom är inget jag önskar någon.
På återseende.
Campingdagbok 2025-08-06
Jag gick knappt utanför förtältet idag. Mansförkylningen lyser med sin frånvaro och skönt är väl det.
Dock är produktionen av snor nu uppe på sällan skådad nivå.
Huvudet känns tungt men jag är kontaktbar.
Det är Marias tur att vandra iväg själv. Resterna av hennes sejour i dimmornas dal promeneras bort.
Jag kör min konvalescens med Strepsils, snytpapper och andra boken om Arn, Tempelriddaren.
Marias syster Tina och tillika mor till grannen Daniel kommer på besök. Med sig har hon två ohängda bröder till Daniel. Fokus ligger på att umgås med Agnes och det passar mig bra.
Vi äter tillsammans allihop. Semester är bra på det viset. Familjer kommer samman. Kanske är det enda tillfället som ges under året för vissa. Lite så är det med på min sida då vi är utspridda över hela landet.
Jag fortsätter att vila mig frisk. Vi har över en vecka kvar tills jag stämplar in på jobbet. Det finns vissa saker som jag vill göra. Platser att besöka och fotografera.
Jag bläddrar igenom telefonen och upptäcker att jag inte har knäppt ett enda foto idag. Jag får leta upp gamla bilder för uppmärksamhet.
Häng med så missar ni inget!
Campingdagbok 2025-08-07
Att jag kände mig stark som en oxe när jag vaknade, visade sig vara en liten talgoxe under promenaden.
Tur att vi hade med den lilla fröken Agnes som pausade i tid och otid så tempot hölls på snigelnivå.
Det är Hjulafton i Lidköping. Det mesta med motor visas upp och det är en riktig folkfest.
Jag bestämde mig för att följa med i sista minuten. Jag kan vila i morgon.
Det är en upplevelse med allt vimmel i stan. Det är bilar överallt. Go-cart, motorcyklar, radiostyrt och båtar i kanalen. Ett Hercules gör en överflygning. Det händer saker hela tiden.
Det är dock skönt att komma hem till vagnen. Denna dagen är till ända men vi har mycket kvar! Vi ses imorgon!
Campingdagbok 2025-08-08
Det blev ingen morgonpromenad. Vi har ärenden till Vänersborg. Maria ska äntligen få se vilken vacker karl hon har gett sig i lag med.
Det är dags att hämta ut hennes nya glasögon.
Eftersom vi kommer att vara borta större delen av dagen då tar vi farväl av ett par grannar som på måndag återgår till sitt förvärvsarbete.
Ömsom sol, ömsom regn. Skurarna avlöser varandra. Tunga svarta moln drar sig sakta över slätterna. Det är vackert på sitt sätt.
Rännstenen sköljs ren under den senaste skuren. Jag och Maria står och trycker i den lokala bokhandeln som ligger granne med optikern. Mitt paraply ligger i bilen till ingen nytta. Typiskt.
Det blir en kort sejour i lägenheten. Det vankas glass på campingen. Daniel, Emelie och Agnes har även de packat bilen. Deras semester är slut och vardagen kallar.
Efter en snabb lunch på Biltema rullar vi mot Lisch. Deras ärtburgare var inte så dum faktiskt.
Medan Daniel med familj väntar på att tiden ska gå, de tajmar så att lilla Agnes sover i bilen och vaknar i sin egna säng hemma i Kungsbacka, så passar det ypperligt att som det sista vi gör tillsammans denna semester är att trycka en Kronocamping Power.
Denna mytomspunna och sagolika skapelse består av, hör och häpna!
Farbror Arnes brynt smör.
Salt kolacrunch
Pekannötkola
Salt kolasås
Mjukglass
Salta kolapärlor
Popcorn
Twix och donut
Iallafall jag måste mentalt förbereda mig inför en så stor uppgift som denna faktiskt innebär.
När glasbägaren väl står framför dig finns ingen återvändo. Den ska ner.
Vi tittar på varandra, jag och Daniel. Med ett leende i mungipan hugger vi in.
Här gäller det att vara metodisk. Först rensa runt glaskanten för att hindra överhänget att rinna ner på bordet. Det sin lilla stund.
När kanten är säkrad börjar man äta popcorn och gräva fram Twix och dounut. När delikatesserna är frilagda är det helt sonika bara att stoppa dem i munnen.
Nu händer inte så mycket. Det är lång väg kvar till botten. Vi pratar om vad vi gjort under semestern och vad som inte blev gjort. Hela tiden gräver vi oss djupare ner i den mäktiga glassen.
När vi är nere i höjd med glaskanten börjar det ta emot. Det är då pannbenet tar över. På ren vilja skrapar jag upp den sista kolasåsen från botten och torkar mina kladdiga fingrar. Årets Kronocamping Power är nu intagen.
Det är bra om man inte har något planerat ett par timmar efter denna kulinariska händelse. Kroppen vill gärna vila sig lite.
Visst är det lite tråkigt att vinka av nära och kära. Men våra vagnar står här. Vi ses redan om två veckor igen. Åker man aldrig kan man ju inte komma tillbaka som jag brukar säga.
Jag och Maria har hela nästa vecka kvar av vår semester. Något mer äventyr ska vi väl hinna med.
Campingdagbok 2025-08-09
Det tar tid att komma iväg på morgonens runda. Vi är sega helt enkelt. Men vi har semester och då ska man inte stressa. Det kommer en tid för det också och den närmar sig med stormsteg.
Högsäsongen lider sitt oundvikliga slut. Det märks på öppettider i glassbaren, ingen kö till duscharna i servicehusen och det blir allt glesare mellan ekipagen längs campinggatorna.
Tillsammans med de närmsta grannarna hålls det en kräftskiva på grillplatsen. Det är en salig blandning av olika rätter. Inte alla äter mat från havets skafferi. Som min Maria till exempel. Hon hugger in på en ”skinkstubbe” från Hjertbergs.
Vädret är helt fantastiskt. Vi hade ett stort tält över bord och bänkar. Prognosen varnade för regn under kvällen men vi fick istället skydda oss från solen med tältsidorna.
För en kvällstrött tjomme som jag så är fest på camping det optimala. Vid ett visst klockslag, inte allt för sent, blir det tyst. De som önskar tackar för sig och drar sig vackert tillbaka och de som vill fortsätta balunsen flyttar in i förtält med gasolkamin och sänkt volym på boomboxen.
Kräftskivan kan även ses som en avslutningsfest för oss närmast sörjande i ”gänget”. Det är bara jag och Maria som har en veckas semester kvar. Det kommer att bli ensamt runt omkring oss. De flesta grannarna åker hem i morgon söndag. Tur att de kommer tillbaka på helgerna under hela hösten och vintern.
Nu ska jag läsa en liten stund innan John Blund hälsar mig välkommen till drömmarnas land.
Vi hörs i mörrn!
Campingdagbok 2025-08-10
Först ett litet surrande. Sedan några klick och till sist ett blåsande.
Det börjar bli kallt på nätterna. Värmaren är inställd på 17 grader och startar någon gång under natten. Det är en trivsam kombination av ljud. Cirkulationspumpen, tändningen och sedan den fladdrande lågan.
Trots att vi står säsong kör jag på gasol. Just nu är gasolen billig men det kan ändra sig. Jag har även hört att systemet är tänkt att gå på gasol med el som ett komplement. Men vad vet jag?
Det blir allt glesare mellan ekipagen. Vi vinkar av den ena grannen efter den andra. Flera hann med att sticka medan vi var på promenad.
Vi matar på och tar ut stegen. Förkylningen har lämnat min ansatta kropp men glömde att stänga av snorfabriken. Det är ett evigt fräsande.
Villabadet är tomt sånär på en man med sin hund. De vadar en bit ut och gässen drar sig med ett hiskeligt tjattrande sakta men säkert längre ut.
Kanske borde Villabadet döpas om till Gåsaviken?
Vädret står oss bi. Kan det vara så länge sedan som 2018 som vi upplevde en sommar som denna? Vi har iallafall tur med vädret.
När solen skiner ska man äta glass. Det är sedan gammalt.
Detta blir sista glassen från campingen denna semester. De slår igen portarna och öppnar inte förrän nästa helg då det är dags för glasstömning. Vi tackar tjejerna i baren, de är helt fantastiska, och önskar dem lycka till med studierna i framtiden.
Som det sista vi gör, denna lite vemodiga söndag, är att ta en runda längs strandpromenaden. Det är vackert i solnedgången. Vi har inga egentliga planer för kommande veckan. Vi tar det som det kommer men det finns vissa önskemål.
Häng med oss under vår sista semestervecka denna fantastiska sommar. Woohoo!
Campingdagbok 2025-08-11
Det går rykten om att Maria har släkt på ön Torsö utanför Mariestad. Vi har aldrig varit där och det är på tiden att vi tar en dagstur dit. Vi packar matsäcken och börjar vår resa mot nya äventyr.
Det finns mycket att se. En heldag räcker inte så vi får sålla kornen från vetet.
Vi börjar med Torsö kyrka. Under 1100-1200-talet ersattes den gamla träkyrkan med en i sten. År 1830 tyckte man att nu räcker det, vi river den och bygger en ny. Och det är den som vi besöker som vårt första mål på vår resa.
Varken jag eller Maria är religösa men vi älskar att gå in i Guds hus. Speciellt äldre kyrkor. De bjuder på en rik historia och de är vackra att se på.
Maria tar ett varv och kollar på gravstenar. Det står Andersson på mer än varannan sten. Den där Anders hade fullt upp!
Jag tar mitt vanliga foto längs altargången och sedan ett varv moturs runt kyrkan för att hitta vinklar att fotografera.
När vi ändå är inne på den kyrkliga vägen så fortsätter vi vår pilgrimsfärd med att besöka Fågelö Kapell. Det är relativt nytt, det invigdes 1883 men fantastiskt fint.
Det drar lite i glasstarmen så vi jagar tag i ett par i Laxhall. Vi stannade inte länge där men vi har anledning att återvända vid ett annat tillfälle.
Då till vårt sista mål denna dag. Hulan. Ett gammalt fiskartorp.
Det byggdes av Jöns 1695 och beboddes ända fram till 1950 då Werner Gustavsson flyttade ut. Torsö hembygdsförening har gjort ett digert jobb med att rusta upp det gamla torpet. Det gick tyvärr inte att gå in i själva stugan men i ladugården var det ett litet museum med redskap från förr.
Jag kokar en kopp kaffe på spritköket och bara njuter av allt det vackra. Maria plockar bär av olika sorter. Vi kommer att återvända till Hulan med all säkerhet.
Med många intryck som ska bearbetas rullar vi hemåt i Augustikvällen. Det har varit en perfekt dag och morgondagen kommer att bli lika underbar. Häng med!
Campingdagbok 2025-08-12
För att maxa dagen tog vi bilen till Kinnekulle för att ta vår promenad i okänd bygd. Det finns dock mycket att se uppe på ”kullen” så det blev till en heldag.
Med Martorpsfallet som utgångspunkt tänkte vi oss en runda på ca 4 kilometer. Nu irrade vi runt och fick se Österplana hed och vall och det gamla stenhuggartorpet Oxelbacken, byggt 1877 och bebott till år 1951. Det är bara 22 år innan jag föddes. Häftig tanke.
Österplana hed var fascinerande. Vilken natur! Jag vet inte vad jag ska jämföra med, Gotland? Vi kommer med all säkerhet att återvända hit till denna fantastiska plats.
Tillbaka till bilen mötte vi ett par tyskar som frågade efter vattenfallet. Jag pekade åt rätt håll men sade att det är torrt som i Sahara. Inte tillstymmelse till vatten. Jag och Maria ska hit till våren och se om det rinner på lite.
 |
| Torpet Oxelbacken |
Husaby kyrka har vi sett flera gånger. Det får även bli vår lunchplats. Vi riggar Trangiaköket och bränner på lite korv.
Husaby kyrka är en mäktig skapelse och hela platsen andas medeltid.
Tornet byggdes redan på 1000-talet. Långhuset är något yngre.
Det är även på denna plats som Olof Skötkonung, son till Erik Segersäll, lät döpa sig av missionären Sigfrid.
Eftersom glassbaren är stängd på campingen får vi leta reda på någon annan glassmånglare. Vi hittade Utsiktens kaffestuga som visade sig vara ett riktigt smultronställe. God glass och vacker utsikt. Man behöver inte mycket mer än så.
Klockan går och efter några misslyckade kyrkobesök där vi möttes av reglad port, trots att vi rycker i handtaget under sagda öppettider, stannar vi vid Västerplana kyrka.
Också detta är en kyrka från medeltiden. Denna kyrka har klarat sig från stora och omfattande förändringar. Sedan 1730-talet har intet mycket hänt, endast underhåll av kyrkan och inventarier.
Kyrkan övergavs 1820 och stod öde i mer än hundra år. På kunglig befallning 1821 skulle den rivas inom 50 år men det ville inte Västerplanaborna.
Kyrkan invigdes på nytt år 1924 av biskop Hjalmar Danell.
Det finns så mycket att se och upptäcka i vår närhet så att en mansålder räcker inte till. Vi är lyckligt lottade att ha allt detta vackra, spännande och fantastiska runt knuten.
Väl mött i morgon!
Campingdagbok 2025-08-13
Jag blir glatt påmind av gårdagens långa promenad när jag sätter mig ner för att snöra på mig skorna. De är färgade av dammet från Kinnekulles röda kalksten.
Vi går den vanliga rundan. Bort och förbi Giacomina för att sedan vända och spatsera tillbaka längs Vänerns strand. Solen värmer som den har gjort under större delar av semestern.
Det ringer i Marias telefon. Hennes bror är i stan.
”Bilen ville till Lisch så det vara bara att hänga med.” säger han.
Bakelser har han med sig och jag laddar kaffebryggaren.
Vi får en trevlig pratstund innan Conny rullar hemåt.
Tanken var att vi skulle göra stan. Bara strosa runt och kolla i vackra Lidköping. Kanske äta en lunch och ta en fika. Jag behöver även klippa till mig.
Det blev dock ändrade planer. Glassbaren på campingen ,som egentligen är stängd, öppnar tack vare det fina vädret. Woohoo!
Efter att ha kokat pasta på Trangiaköket och värmt köttfärssås i micron tvagar vi oss och går med bestämda steg bort till glassbaren. Jag öser på med en glassbomb och Maria ett rån med tre kulor. Underbart!
Om ni undrar varför jag kokade pasta på stormköket så gjorde det för att det är kul.
Det blir en magisk kväll där man kan sitta ute länge. Maria tar en liten runda längs strandpromenaden. Jag orkar faktiskt inte slita mer på sulorna, 16290 steg, så jag stannar vid vagnen och äter lite Ahlgrens bilar. Det finns en ny smak. Mums!
Campingdagbok 2025-08-14
Återigen ger vi oss ut under en klarblå himmel och ett strålande solsken. Det skulle ändra på sig när dag övergick till kväll.
Det gäller dock att njuta. Semestern är på upphällningen och detta är sista promenaden för denna gången. I morgon fredag packar vi och rullar hemåt.
Dygnet som är kvar fyller vi med diverse göromål som redan var bestämt sedan tidigare. Vi tog bilen till salong Hår & mustasch för att klippa till mig lite. De är mycket trevliga och Maria tycker att de gör ett bra jobb med med den lilla tofsen jag har kvar. Då är jag också nöjd.
Vi äter mat på Spikens Brygga. Deras Fish and chips på vänergös är magisk.
Glass i stora lass!
Naturligtvis blev det påfyllning i glasstarmen och vi gräver ett allt större hål i glasskontot.
När vi ändå är ute på Kålland så passar vi på att bocka av ett litet kapell.
S:ta Marie kapell som vi ser idag härrör från 1600-talet. När Magnus Gabriel de la Gardie blev ägare till gården Traneberg byggde han upp det förfallna kapellet på det gamla långhusets ruiner.
Som ofta är fallet byggdes detta nya kapell på en plats där det tidigare har legat ett Guds hus.
Man har daterat murrester till 1100-talet. Man tror att den tidigare kyrkan övergavs redan i mitten av 1300-talet då digerdöden gick från gård till gård. Varken fattig eller rik skonades.
Tyvärr var dörren låst och vi fick nöja oss med att nyfiket vandra runt kapellet och dess lilla kyrkogård. Efter ett varav känner vi oss klara och far hem till vagnen. Kanske har hjärnan redan checkat ut. Vi är trötta båda två.
När vi nu kryper ner under bolster och fäll gör vi det för sista gången denna semester. I morgon fredag packar vi ihop och rullar hemåt.
Häng med på vår sista semesterdag på campingen!
Campingdagbok 2025-08-15
Fem veckor går rasande fort. På måndag är det åter dags att inta kontoret och möta höstens utmaningar.
Jag skulle ljuga om jag sade att jag inte ser fram emot det. En förutsättning för att ha balans i livet är att trivas på jobbet.
Vi ödslar ingen tid. Redan innan frukost är det mesta redan packat. Vi gör pinan kort så att säga. Bilen blir välfylld. Med fällda säten får faktiskt fem veckors persedlar, inklusive luftfritösen, plats i vår inte jättelilla men heller inte stora bil.
Bland det sista som görs är tömning av toan. Det är inga problem och går väldigt smidigt i campingens automat. Nu vrider vi av gasolen, tömmer vatten och frostar av kyl och frys.
Med blandade känslor rullar vi ut genom bommen på Kronocamping i Lidköping. Det är naturligtvis inte för sista gången. Vi är tillbaka redan nästa helg. Då har vi jobbat en vecka och kommer att njuta av ett par dagar i vagnen.
Hemma i Vänersborg väntar alla "måsten". Hämta Liv, hämta paket, Marias slipade solglasögon, packa upp, tvätta, handla, laga mat mm. Listan kan göras lång. Därför beslutade vi att åka hem redan idag, fredag.
Både jag och Maria vill tacka för alla glada tillrop och kommentarer på Campingdagboken som jag skrivit med glädje under fem veckor.
Tack än en gång så hörs vi!
Kommentarer
Skicka en kommentar