Uggledalen på Halleberg
”Se på luffarn som går där på vägen, se på luffarn Guds lille fyr. Så snart som det blir vår går han ut och går för att söka sig äventyr.” Jag nynnar på luffarvisan medan jag går längs Uggledalsvägen på Halleberg. Det är vackert trots det ostadiga vädret. Det ska serveras regn under förmiddagen men daggen efter morgonens älvdans ligger fortfarande våt över äng och mark. Mäktiga ekar tornar upp sig. Ålderstigna staketstolpar, beklädda med lavar, visar vägen. Torpet Uggledalen ligger inramat i en vacker tavla. Vildängen sluttar ner framför farstukvisten. Bakom knuten, en bit bort, breder den vackra skogen ut sig. Det är ett skådespel för gudar. Till skillnad från många andra torp finns här ett par byggnader i behåll. Själva torpet och ett litet skyffe med källare en bit bort. Man kan skönja lämningar av den en gång välfyllda ladugården. Här har det varit aktivitet vill jag lova. Redan 1640 skrivs Uggledalen in i jordeboken. Från 1750 och i 50 år framåt var Uggledalen ett för...
