Torpet Draget på Halleberg

Att vandra in i Bokedalens fantastiska natur är något speciellt. De planterade bokarna sträcker sig majestätiskt mot himlen. Den av plantskolan byggda stenmuren sträcker sig längs stigen. Den har så gjort sedan 1866 då Kronan, för 1166 riksdaler och 67 öre, löste in torpet som en gång låg här inne i den nu vackra dalen.

Torpet Draget lades ner och husen revs. Husgrunder och rösen användes för att bygga nämnda stenmur av plantskolan som tog över marken. Torpet omnämns som utjord till Onsjö och finns nämnt i jordeboken 1674. 

I nådens år 1720 fanns här inga bokträd. Det var då äng och odlingar. I ett memorial från tiden står att läsa att man och ladugården är väl behållna. Utsäde till 3 skäppor, äng till tre stackar och en liten kolgård. Detta var innan potatis låg på var mans tallrik.

Den sista att bruka jorden i dalen var Johannes Persson vars jordeliv slutade i all hast 1857. Vad som hände har jag inte fått fram men tragiskt verkar det ha varit.

Jag finner iallafall det jag söker. Den gamla källaren. Det är svindlande att dessa stenar en gång, för flera hundra år sedan, staplades här. 

Här inne har det förvarats mat för att klara det hårda livet som det innebar att vara torpare på bergen. Otroligt.

Den stuga som i dag kallas för Draget, den som står vid ingången till dalen är av senare snitt och har sin egna historia.