Torpet Kasen till Onsjö fideikomiss.

När Baron Haij vandrade till de sälla jaktmarkerna i nådens år 1903 flyttade kusken August och hustrun Augusta till torpet Kasen för att bli torpare året efter. Ett nytt hus hade rests bredvid det gamla där Augusts mor och far bodde. 

De hade fyra kor, en häst, grisar och många hönor. August gjorde tre dagsverken i veckan på Onsjö gård som ersättning för att få bo på torpet.

År 1941 lämnade de Kasen. De var inte de första och inte de sista. 
Redan under 1700-talets första hälft nämns torpet i en bouppteckning efter dåvarande innehavare av Onsjö säteri, major Carl Gustaf Frölich.

Den sista vi känner till är Karl Olof Birger Lindgren och hustrun Irma Maria Helena. De bodde här mellan 1946-1950. Församlingsboken slutar här.

Jag sitter inne i torpgrunden och kokar vatten på mitt lilla Trangiakök. Det ska serveras blåbärssoppa, kaffe och ostmackor. Det är många tankar och funderingar. Fantasin flödar. 

I skogsbrynet åt väster finner jag rester av något fordon. En ram, en skärm och annan bråte. Denna tingest var ny en gång i tiden. Fantastiskt!

Jag vandrar åter hemåt. Molnen har skingrats och vårsolen skiner från en klarblå himmel. Det blir en bra dag.

Rester av det "nya" torpet Kasen.

Genom en plåt växer lingon.

Ingången till det som en gång var jordkällare.

Mitt i husgrunden finner vi spisröset med tillhörande tegelstenar.

Den gamla gjutna trappan till torpet.