Frostskadad hängbjörk

“Sjung Bosse Bosse kaka, i vårsolens glans” sjöng en gång en svensk underhållningsgrupp. Jag nynnar lite lätt på den trallvänliga melodin när jag sätter mig i soffan. Klockan är oförskämt tidig men nöden har ingen lag. Jag måste iväg och skaka om servicehuset.

Jag tar ett djupt andetag och håller andan. Med åren har det blivit allt jobbigare att få på sig strumporna utan att spränga något blodkärl eller för den delen, att tuppa av av syrebrist. Badbollen som hänger under chipstuttarna gör sig allt som oftast påmind. 

Röd i ansiktet och hyperventilerande tar jag mig ut ur husvagnen. Det är bara att konstatera, inget badväder idag heller. Frosten har krupit upp efter fönstersidorna och bildar vackra mönster. Trots det tidiga ljuset, solen som är på väg upp bakom Kinnekulle så ryser jag till. Kylan hugger tag i allt levande.

Jag blir tvingad till min karakteristiska pingvinliknande gång. Hårt spända skinkor, tight överläpp och hårt hopbitna käkar. 

Det var i grevens tid! 30 sekunder till och hörntänderna hade spruckit!

Maria får knalla iväg mol allena i den isande vinden. Jag har en date med Telefunken. Kinas Grand Prix går av stapeln 09:00. Det är icke förhandlingsbart. Verstappen tog hem segern. Igen.

Vi bryter förläggningen, packar bilen full och vinkar hej då. Liv ska hämtas hos en kompis på vägen hem. Det kommer att bli en lugn kväll och nästa gång vi rullar in på campingen kräver jag en tvåsiffrig utomhustemperatur på rätt sida strecket. Väl mött!