En spik i foten!

 Att solen lyser är en klen tröst för en blekfet man som har passerat sina bästa år. Ett batteridrivet värmeljus i plast värmer mer än denna vårsol. 

Synvillan av värme utanför förtältet blir osanning så fort man stoppar ut den nypolerade kalotten i tron om att det råder en behaglig värme utanför den tunna tältduken. Det gör det inte!

Med rimfrost i mustaschen och full vintermundering knallar jag iväg med Maria vid min sida. Så fort vi kommer ut ur skuggorna värmer solen och mössan kan korta stunder ligga i fickan istället för att pryda mitt huvud. 

Vissa är skapta att i tidigt ålder tappa kalufsen för att framhäva huvudformer som är för vackra för att döljas av diverse oregerligt hår. 

Vi är halvvägs in i promenaden när det sticker till i foten. Jag tar några steg för att se om det var tillfälligt eller ett mer bestående tillstånd av smärta. Det verkar vara det senare. Vi söker upp en bänk och felsökning påbörjas. Vi finner snabbt orsaken till sticket och dojjan hoppar mellan både mig och Maria innan vi med gemensamma krafter kan avlägsna det sylvassa föremålet. 

Promenaden kan fortsätta. 

Vi tar svängen om stadens hjärta. Vi känner på pulsen. Det är marknad på torget och Lidköpingsborna går man ur huse för att hitta en plats i solgasset. Staden lever!

Vi smiter in på Espresso House och spenderar en smärre förmögenhet på kaffe, macka och bulle till efterrätt. Men efter drygt 16000 steg känns det underbart att sitta ner och sörpla i sig en stor latte. 

Det enda vi saknar nu är värme. Men den som väntar på något gott..........