Campingdagbok 2023-04-10

Påskens sista dag bjuder på nästan ljummen luft jämfört med de tidigare dagarnas isande vindar. Promenaden går i högt tempo med endast ett stopp för fotografering. 

Vi kan sitta i förtältet och äta frukost för första gången. Helt underbart och en försmak om vad som komma skall.

Daniel och Emelie lämnar oss innan lilla Agnes ska sova. Nu kommer hon förhoppningsvis sova hela vägen till Kungsbacka.

Jag och Maria dröjer inte heller oss kvar. Tvättstugan väntar hemma och den lilla ”söndagsångest” som finns är det lika bra att bearbeta hemma. Det är dock svårt att lämna campingen. Lika svårt som det är att säga rhododendron på fyllan. Vi längtar redan tillbaka.

Vi åt lunch på hemvägen. Restaurang Gyllene Måsen fick åter sig ett besök. När vi sitter där i godan ro och trycker i oss mat från hela kostcirkeln så hör vi en avgrundsdjup rap. En sådan som man bara önskar att man kunde frambringa. Jag vänder mig om med leende för att visa min respekt till denna man men häpnar när jag ser att det är en liten killa på blott 9-10 år. Pojkens pappa sitter röd i ansiktet och bannar försiktigt sin avkomma. Jag kan inte undgå att se ett litet leende på faderns läppar och troligen kommer de att skratta hjärtligt åt detta länge och väl.

Kvällen bjuder inte på några större överraskningar. Det är bara två veckor kvar tills vi anländer igen. På återseende!