Efter den skurna torsdagens arbetspass äntrar jag hemmet och möts av familjen som står uppradade i hallen. Med nigningar och bockningar saluteras jag välkommen hem till påskens stundande festligheter. Precis som traditionen kräver för en man i min ställning.
Önsketänkande!
Maria har packat, städat, tvättat och har mycket välförtjänt slagit sig ner i soffan i väntan på att kejsaren utan kläder ska komma hem. Liv går också i väntans tider. Hon blir snart hämtad och far ut i obygden någonstans på Dalboslätten.
Det är massor av tankar som far genom mitt huvud. Bilen strävar på i den kyliga eftermiddagsluften. Kommer min uppallning av vagnen att duga? Hur ska jag göra för att fästa tältet ordentligt mm. Jag har egentligen alla svar men behöver ändå få detta bearbetat i min lilla hjärna.
Daniel och Emelie är redan på plats. Jag och Maria skäms lite. Vi har belamrat deras förtält med våra prylar och i tisdags förmådde vi inte våra kroppar att fortsätta jobba. Det blir det första vi gör i morgon förmiddag.
Kylan sänker sig över nejden och det är skönt att krypa in en varm och mysig husvagn. I morgon väntar åter arbete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar