Campingdagbok 2023-04-02

Jag ligger vaken och tittar upp i taket. Gryningens ljus lyser med sin frånvaro. Jag har sovit oroligt. Mina tankar om hur det ska gå med flytten av vagnen gnager. Bromsen har varit dragen sedan förra våren och jag är rädd att det har rostat fast så att vagnen inte går att rubba.

 Efter en timme kliver jag försiktigt upp och smyger ut i köket. 

Med en kopp kaffe och två ostmackor sätter jag mig i soffan och tittar på Formula 1. Det skingrar tankarna. Om några timmar är det dags att hämta upp gänget som ska hjälpa till.

Allt lösöre läggs i sängen och diskhon. Stödben vevas upp och till sist dras kabeln ur. Allt är klart och nu väntar vi på två glada gossar som snart anländer med dragbilen. Lennart, Hasse och jag tar en kaffe i receptionen och strosar runt på campingen medan vi väntar.

Efter en stund anländer Johan och Stefan. Nu går allt väldigt fort. Bilen kopplas på och vagnen rullar iväg längs den av dagsmeja, mjuka grusvägen för första gången på ett år. Den ska inte långt. Bara ett trettiotal meter. Johan backar vant upp vagnen så långt som det går med tanke på ekipagets storlek. Nu blir det människokrafter istället för hästkrafter. Glada grannar rusar till och det dröjer inte länge innan vagnen är på plats.

Min oro har varit helt obefogad. Snöblasket gjorde sitt. Att vrida runt vagnen gick mycket lättare med lite packad snö under däcken. Det sista jag gjorde var att plugga in livsnerven, kabeln, igen och sedan lämnade vi förläggningen. Grabbarna offrar sin söndag på mig så jag vill inte uppehålla dem allt för länge. Nu är bara resten kvar. På tisdag är det dags att palla upp vagnen och resa tält. Tanken är att bli klar innan påsk.

Vi tog vägen om Donken för lite föda och sedan bar det av hemåt. En stor ”sten” har fallit från bröstet och jag kommer garanterat att sova bättre inatt.

Vi hörs på tisdag!