Campingdagbok 2023-04-01

I vanliga fall ägnar jag min lediga tid till att göra så lite som möjligt. Fast det är inte riktigt sant. Jag grejar med det som jag tycker är roligt. Att vara fulltecknad med massor av måsten tilltalar inte varken mig eller Maria. Denna helgen tillhör den fulltecknade kategorin.

Maria plockas upp efter hennes arbetspass. Hon packade lite ombyte i morse och lämnade tre påsar i hallen som jag slängde ner i bagagen på bilen. Vi tog vägen Genom Lilleskog och var snart ute på riksväg 44 mot Lidköping.

Solen skiner och den kämpar i den kalla luften för att bränna bort snön som har vräkt ner under ett par dagar. Våren är efterlängtad men sen. Den dröjer sig kvar i vinterns skugga och sätter oss på prov. Planer går i stöpet och vi får hela tiden rita om kartan som kallas livet.

Det kurrar i magen och vi svänger in på restaurang Gyllene måsen för ett skrovmål. Vi äter i sakta mak, man vet aldrig när man får mat nästa gång. Dippen bränner på tungan. Jag är färdig före Maria men väntar tålmodigt på att hon ska trycka i sig de sista pommes frites.

Lite nervöst rullar vi in på campingen. Vi har en uppgift framför oss som vi aldrig har gjort tidigare. Vi har ingen aning om tidsåtgång, svårighetsgrad eller problem som kan uppkomma.

Vi ska riva förtältet som vi iofs monterade upp förra våren, men nu ska det ner. Anledningen är enkel. Vi ska byta plats. Ett tillfälle dök upp och vi passade på. Nu kommer vi få bättre plats runt lägret. Bil, utemöbler och annat smått och gott. Kanske ett utekök, vem vet?

Mattor rullas ihop, tältpinnar dras upp. På skuggsidan får jag gräva djupt i den blöta snön. Gardiner tas ner och tältsidor lossas. Stommen läggs där vi står. Maria tycker att det är bra. Det minskar tältdukens kontakt med den fuktiga markduken som vi låtit ligga kvar. Jag förklarar för henne att det kommer att bli ett problem när vi ska dra ner tältduken. Vi kommer att snubbla. Maria har alltid rätt och får som hon vill.

Ett par grannar kommer och erbjuder sin hjälp när vi drar duken genom kederlisten. Det gör det hela mycket enklare, trots att vi snubblar runt bland en tältstomme som ligger som ett plockepinn runt våra fötter. Maria faller till föga och erkänner sitt misstag. Snart ligger duken där i en stor hög. Tack grannar!

Allt som tidigare uppehöll sig i vårt tält är undanstuvat, tältet rivet och den nya platsen är skottad. På mindre än tre timmar är vi klara för hemfärd. Maria ska göra ytterligare arbetspass i morgon och kan inte närvara när vagnen ska dras till sin nya plats. Några vänliga kollegor till mig ska offra några timmar av söndagen för att hjälpa till. Mycket uppskattat. De kan behöva komma ut lite.

Det blir tidigt i säng, Australiens grand prix börjar 06:30 i morgon bitti.