Dagbok 2023-03-13

 Liv har ställt klockan okristligt tidigt denna måndag i nådens år 2023. Det är digra förberedelser som lättare sminkning, rätt ekipering och en frukost bestående av ett stycke Mannafrutti.

Hon vet ej vad som komma skall och det är med nervösa steg hon kliver in på min arbetsplats. Hon ska göra en vecka praktik som mekaniker.

Det går inte an att skita ner sig i verkstaden med vita sneakers och juicy couturebrallor.
Problemet är att finna arbetskläder till en liten späd 15-åring. Minsta storlek på overall vi hittade var 48. Stor som ett förtält på den lilla kroppen. Det fick bli ett par byxor i storlek 34 och ett par rejäla skyddsskor.

Killarna satte tösen i arbete direkt. Ingen mjukstart här inte! I en buss och lastbilsverkstad mekar man. Hon blev väl omhändertagen och kom in bra i gänget. Lossa hjulbultar, byta lampor och annat kul som grabbarna håller på med. Hon är inte rädd för att skita ner sig.

Hon slutade klockan 15. Det finns regler om sådant. Men först ville hon göra klart det hon höll på med. Byta positionsljus på en buss. På en liggbräda utförde hon jobbet som om hon aldrig hade gjort något annat.

Det var en lyrisk tjej som trött vandrade hemåt. Hon låg i sin säng när jag kom hem en timma senare. Hon kommer inte att störa oss ikväll.

Jag som far blir stolt över min avkommas prestation. Ett ämne för framtiden kanske? Det är snart dags för gymnasieval och marknaden skriker efter tekniker. Vi får se när veckan är slut om det är lika roligt då.