Campingdagbok 2023-03-26

När jag slår upp mina små pigga blå ögon och möter världen utanför är det en ny tid. Istid. 

Så fort vi ska plocka fram grillen, utemöblerna eller vad som helst som påminner oss om det där tilltaget att vrida fram klockan en timme, inträffar en ny istid. Det är bitande kallt utanför de tunna väggarna som håller oss varma inne i vagnen. Jag öppnar dörren men drar igen den fortare än kokt sparris. Det är bara -3° men det känns som -30°.

Vi har precis dukat upp en stadig frukost när det surrar till i mobilen. Daniel och Emelie är tydligen på benen. Något annat vore konstigt när man har en dotter som fyller två till sommaren. Reveljen är oundviklig. Nu är det dock inte Agnes som får fart på sina trötta föräldrar. 

Det luktar bränt i deras vagn.

Jag tuggar fortfarande på min leverpastejmacka när jag hukar mig över utrymmet där batteri samsas med laddare och diverse kopplingar. Strömmen är bruten och det är fritt fram att börja killgissa vad som har gått snett. Jag har viss erfarenhet, jag körde ju motordriven gräsklippare i lumpen och har snappat upp ett och annat.

Skämt åt sido. I ett kvarts sekel har jag befunnit mig på byggen med hammare och spik. Jag skulle vilja kalla mig för mer händig än gemene man, utan att för den delen skryta. Ett flertal av dessa år som yrkesman har jag jobbat ensam som servicesnickare. Då lär man sig otroligt mycket. Men att hantera kablar är något som jag har stor respekt för så jag använder min första livlina och ringer min vän Niclas.

En snabb breafing och Niclas tror att det har varit dålig kontakt i ett kontaktstycke eftersom ingen säkring har gått. Det blir en tur på stan för att inhandla lite elgrejer. Ny kabel, lite kopplingar och en kopplingsdosa. Det tar sin lilla stund att klippa bort de brända kablarna och ersätta dem med nya fräscha. Det ser ut som om installationen kommer direkt från Adrias fabrik 1994 när husvagnen var ny. Snyggt och prydligt.

Det är dags att plugga in vagnen i stolpen och vi slår på några förbrukare för att se att allt fungerar. Vi låter allt vara på i någon timma och jag känner ingen värmeutveckling i någon koppling. Pannan surrar och kylen ser till att kaffemjölken inte surnar. Det verkar gå bra. Påsken får bli det stora elddopet.

Klockan har blivit så mycket att det är dags att packa ihop den här helgen. Vi hann inte riktigt med det som var planerat men det tar vi nästa gång. Häng med!