Campingdagbok 2023-03-24

Enligt väderprognosen kommer vattenmagasinen i vårt avlånga land vara välfyllda efter helgen. Typiskt. Det som måste göras görs helt klart bättre, lättare och framför allt, torrare om det inte regnar. 

Trots alla prognoser packar vi ihop lite saker och beger oss mot Lisch och Kronocamping. Har man säsongsplats så ska den nyttjas, punkt slut.

Vi tar vägen om Vedum för att droppa av den obstinata tonåringen som kan allt, aldrig har fel och har en bestämd åsikt om att fabrikslagad mat är det bästa som finns. 

Det är någon timma kvar av dagsljus när vi rullar in på campingen. Det är dunkelt och duggregnet bildar små pärlor på dörrpanelen innanför den nerhissade bilrutan. Jag sträcker ut min arm med taggen balanserandes mellan fingrarna. Jag försöker göra min lekamen så lång som möjligt och tillslut går bommen upp. Ännu en gång har jag räddat aluminumfälgarna från betongkantsdöden.

Våra grannar Daniel och Emelie är redan på plats och det är anledningen till att vi hoppade över den obligatoriska bunkringen på Ica. Maria ville ha lite barngos med Agnes innan välling och läggdags för den lilla.

Jag passade på att springa till servicehuset med dunk och kanna. Vattnet ska fyllas. Jag gick över avluftningsskruvarna ett par gånger för att vara på den säkra sidan. Nu ska inget gå fel.

20 liter i första vändan. Det spottar och fräser i kranarna men inget tryck. Kan det gå åt så mycket i systemet? En till vända och jag trycker i 20 liter till. Agnes börjar bli otålig. Det ska serveras kvällsvard i vår vagn.

Det fortsätter med fräsandet från samtliga kranar i vagnen. Det var då själva f.n också! Jag går över samtliga platsskruvar ännu en gång och när jag står på alla fyra med akterkastellet i vädret och huvudet instoppat i ”pannrummet” hittar jag felet. Det är åter en plastkran som inte har blivit helt skruvad i bott.

Jag är livrädd att de där små transparenta kranarna ska gå sönder. De känns så sköra. Man blir vis av erfarenhet. Nästa gång ska det gå utan några problem.

När jag är klar och vatten bärarna Daniel och Maria har fyllt upp vagnen har Agnes och Emelie försvunnit. De fick tyvärr förpläga sig i deras vagn.

Maria och jag tar en snabb sväng till Ica. Det är endast det nödvändigaste som läggs ner i korgen. Vi börjar bli trötta och hungriga.

Mörkret lägger sig över campingen. Teven flimrar och vi myser i soffan. Det dröjer inte länge innan veckans arbete gör sig påmint och vi kryper ner under dun och bolster.

I morgon väntar det som vi är här för. Resa och riva förtält. Japp, precis i den ordningen. Häng med!