Gruvan

Ali sträcker sig så långt ut som möjligt över det rostiga räcket som löper runt det mörka hålet. Det går inte att se botten, bara ett till synes oändligt mörker. Gudrun ger Ali en sten. ”-Här, släpp den!”

Ali sträcker ut sin arm. ”-Håll i mig nu! Jag vill inte ramla!” 
Knogarna vitnar på Alis hand som greppar om stenen när han försöker göra sig så lång som möjligt. Gudrun och Liv håller i Alis tröja. ”-Nu släpper jag!” Säger Ali och drar sig snabbt tillbaka till säker mark. 

De tre ungdomarna står och lyssnar. Det dröjer innan stenen slår i något. Den studsar några gånger mot väggarna, en dov duns mot botten, sedan blir det tyst. De vänder sig om för leta reda på övriga klassen som gått vidare för länge sedan. De hinner bara med några steg innan ett avgrundsdjupt vrål av ångest och skräck stiger upp ur mörkret i gruvhålet. 

Klass 8a på Torpaskolan är på klassresa. De besöker en gammal nedlagd gruva i skogen. Gruvor finns lite överallt och gruvdrift har genom århundradena varit en viktig del i Sveriges ekonomi. Läraren gör två flugor i en smäll. Lite samhällskunskap om ett lands ekonomi och lite historia om Sveriges gruvor från förr. Det blir ett roligt avbrott från att sitta i klassrummet och harva sig igenom läroböcker. 
Varje elev har med sig lite fika och de ska grilla korv efter att de har kommit ut ur gruvan.

Liv, Ali och Gudrun hittar inte de övriga kompisarna. De irrar omkring i ett system av mörka gångar och schakt i över en timma. Gudruns ficklampa har slocknat. Hon hade glömt att stänga av den innan den lades ner i ryggsäcken. Alis lampa lyser oroväckande svagt och mycket riktigt, den slocknar snart. Nu är det bara Livs lampa som lyser. De kan bara se några meter framför sig. Att skrika hjälper inte. Ropen ekar bara i gångarna och gör de tre kidsen än mer förvirrade och rädda.

De kommer till en plats som de känner igen. Det mörka gruvhålet. Skräckslagna tar det tag i det rostiga röret som utgör räcket. De minns vrålet från avgrunden tidigare. De försöker vara så tysta som möjligt. Det enda som hörs är deras hjärtan som bultar av skräck. Då slocknar Livs lampa och det blir kolsvart.
Med sina händer om räcket trevar de sig fram runt gruvhålet. De måste försöka ta sig ut och hitta de andra.

Deras fötter känner sig fram och plötsligt står de inte i sand och grus. Det känns som trä. ”-Ah! Det måste vara den där gamla hissen som var på andra sidan gruvhålet.” säger Ali.

Det knakar till i trägolvet och sedan en kraftig duns. Panikslagna försöker de hitta utgången från hissen men finner bara en stålbur som omgärdar dem. Repet som håller hissen sträcks och gnisslet från taljor och kuggar skär genom mörkret. 

De tre ungdomarna skriker av förtvivlan när hissen sakta börjar sänkas ner i det tysta, oändliga mörkret.

Photo by Magne on Unsplash