Turbaserade sällskapsspel för mörka kvällar.

 Frukosten är bortplockad och köksbordet avtorkat. En spelplan och högar med kort breder ut sig över den vita, blanka ytan. Det vankas en omgång sällskapsspel och spänningen ligger i luften. Det handlar om att vinna eller försvinna. Det är ingen lek. Det är blodigt allvar.

Inför kommande vinterkvällar och regniga husvagnsdagar beställdes två stycken sällskapsspel. Den gamla klassikern Trivial Pursuit Family Edition och för mig en helt ny bekantskap, Sverigespelet. 

Jag är inget större fan av turbaserade sällskapsspel. Ni vet, Fia med knuff, Monopol, Yatsy, med mera. Listan kan göras hur lång som helst. Vanliga kortspel som Poker och Finns i sjön likaså. Turspel. 

Egentligen är alla spel som innefattar att slå med en tärning turspel. Visst, det finns grader av helvetet och Trivial Pursuit är väl det närmsta man kan vinna på ren kunskap. Det gäller att ha lite tur med tärningen men den som vet mest vinner oftast.

Jag och Alfred sätter igång med Sverigespelet. 

“Ett roligt och lärorikt familjespel med frågor om Sveriges geografi, historia och kultur.”

Det här blir en lätt match tänker jag. Alfred må vara en gosse med många talanger men när det kommer till att minnas saker som sades i skolan, där fallerar han stort. Mina många timmar med näsan i historieböcker och stora intresse för Sverige i helhet måste göra att jag  går segrande ur den här striden.

När vi har kommit en bit in i spelet visar det sig att det spelar egentligen ingen roll hur påläst du är om landskapsdjur, landskapsblommor och vattendrag. Du måste ha tur med tärningen.

Alfred kunde inte en enda fråga, jag kunde de flesta. Medan jag satt fast i Visby och väntade på att slå en 1 eller 5 för att kunna lämna den gudsförgätna ön, vandrade turnissen Alfred hela vägen hem till Arlanda och tog hem segern.

“Du bör också ha tur med tärningen och chanskorten samt ha bra kunskap om Sverige för att kunna vinna spelet.”

Hade jag haft möjligheten att läsa på baksidan av kartongen innan jag beställde Sverigespelet så hade det aldrig landat inom dessa fyra väggar. Det räcker med ha tur. Kunskap spelar ingen som helst roll.

Det hela är otroligt försmädligt och jag vet inte om jag ska skänka bort spelet till dagiset där det hör hemma. 

Lördag kväll var det dags att plocka fram Trivial Pursuit. Revansch!

Men vänta lite nu? Vad är det här? Duell? Spelplanen ser inte ut som den gjorde förr. Det är nya regler och jag ser ju direkt var det kommer att landa. Mina tre motståndare har ett njuggt leende på sina läppar. 

Mycket riktigt, Jag utmanas hela tiden eftersom det är totalt riskfritt för den som utmanar. Jag kan lite om ganska mycket men jag kan inte allt och således ryker mina tårtbitar lika fort som jag samlar på mig dem.

Trots tjuv och rackarspel tog min totala överlägsenhet ut sin rätt. Jag vann naturligtvis. Inte så fort som jag borde och inte med lika stor marginal som min kunskap bjuder men ändå. 

Jag föreslog att nästa gång struntar vi i spelplanen. Vi tar varsin tårta och alla får svara på samma fråga. Den som svarar rätt får en tårtbit, den som svarar fel blir utan. Den som först får ihop alla tårtbitar vinner. Mer rättvist än så kan det inte bli. Jag fick dåligt gehör för min idé. (fegisar).

Nåväl! Jag är en ödmjuk segrare. Ingen skugga ska falla på mindre lyckligt lottade.

Mvh Ade.