I arla morgonstund.

 Kung Bore har äntligen svept in riket med sin kalla, vita mantel. Vi vaknar till en ledig onsdag. Just denna onsdag, tretton dagar efter jul firar vi uppenbarelsen av Jesus som Guds son och de tre vise männens ankomst till Jesus. De ordinarie kunde tydligen inte komma.

Det är dock inte alla som får suga på ledighetens karamell. Somliga av oss måste ställa klockan och masa sig upp i gryningen för att förrätta sitt värv. Maria jobbar ett dagspass och jag passar på att planera en liten expedition tillsammans med Alfred. 

Maria lämnas på arbetsplatsen och jag rullar hemåt för att väcka Alfred och packa utrusning. Det är svart som en sotarröv ute så vi bidar vår tid och väntar på att det första ljuset ska bryta fram ur vintermörkret.

En plats som jag länge har velat besöka är diabasbrottet vid Hunneberg. Varför jag aldrig har varit där förut är nog mest en tillfällighet. Det finns så otroligt mycket vackert att se i mina hemtrakter så det krävs en hel mansålder för att hinna med allt. 

Idag är det ändå dags att samla troppen och bege sig ut på äventyr.

Det är en storslagen syn som möter oss. Himlen börjar skifta i färg och vi kan äntligen se fötterna framför oss. Den av människan skapade terrassen som löper längs med hela brottet verkar spännande. Det skymtar en stig som kan ta oss upp till högre höjder. Mycket riktigt. Det är en hissnande känsla, en lodrät vägg, svart som synden bakom oss och ett tjugotal meter framför, stupar det ner i avgrunden. Mäktigt!

Vi slår läger och tänder upp våra kök. Det är dags för frukost. Alfred är ansvarig för de varma sopporna. En fruktsoppa till mig och blåbärssoppa till honom själv. Han kokar vatten i sitt M40-kök, även kallat "snuskburken". Jag rostar bröd, steker falukorv och ägg i Trangia-köket. Mat smakar bättre ute i naturen.

Mätta och belåtna sitter vi och pratar om allt och inget. Kaffet har kokat klart och vi fyller varsin kåsa med den varma, väldoftande drycken. Det ångar i morgonkylan när vi försiktigt blåser på den kokheta ytan. 

Ljuset har nu tagit över världen och vi tittar ut över ett sovande landskap. Jag saknar resten av familjen. Maria jobbar. Oskar, som var på vippen att hänga med fick förhinder. Liv är hemma hos sin mor. 

Nästa gång kanske.