B96 Utökat körkort.

 Det nya året har tagit fart. Vi är en bit in i januari och vintern har tagit ett grepp om våra frusna själar. Julen hann inte mer än att bli utstädad förrän kung Bore spände musklerna och visade sitt sanna jag. Nejderna ligger vita och barnen har rosor på sina kinder. Det är vackert.

Själva sitter vi inne i värmen och skissar på kommande semester. De första dagarna, när året fortfarande låg i sin linda, tittade de första snödropparna fram i rabatten utanför köksfönstret. Man kände hopp. Hopp om en tidig vår och inga bakslag i väderleken. Har inte snön kommit innan Jul så kan det lika gärna kvitta. Men ack så det kan gå. 

Utanför faller snön och pudrar på ytterligare ett lager som måste skottas bort i morgon bitti. Gatlampans sken gnistrar i snödrivan vid brevlådorna. 

“Kronocamping i Lidköping. Det måste bli Lidköping!” -säger vi i kör samtidigt som jag stoppar ner handen i Twistpåsen. Jag fläker av pappret och stoppar en fransk nougat i munnen. Jag sväljer den nästan hel och instinktivt sträcker jag mig efter en ny och får fram en härlig pralin med banankräm eller vad det nu är. Den rinner praktiskt taget ner i magen och den smakar himmelskt. 

Detta är det sista Julgodiset som finns kvar i hemmet. Jag har inte hjärta att slänga det och godis ger man inte bort. Speciellt inte en Twistpåse av den stora sorten. 

För ett par dagar sedan ställde jag mig på vågen. Den visade 102 kilo. Dra mig ända in i Sävedalen! Drygt 0,1 ton! 

Tanken är att vi ska byta vagn i framtiden. En större vagn för att det passar oss bättre med barn och annat löst folk som vill hälsa på. Med större vagn kommer större bil. Med större bil och vagn kommer nytt körkort. 

Tiden för detta byte är inte än. Inte ens i år. Men om julgodiset inte tar slut snart så lär jag få ta utökat B96 innan sommaren är här! Permanent medlemskap i “Badbollsklubben” har jag redan. Min ack så välsvarvade kropp har lidit svårt denna Jul. 

Det måste ta slut. NU!

Mvh Ade.