Alfa Romeo
Tummen svajpar febrilt över den lilla skärmen på mobiltelefonen. Finns den kvar? Sidorna rullar i ett allt högre tempo. Svetten lackar när solen skiner in genom de tonade rutorna på bilen som tuffar på söder ut. Det är far, son och dotter som rullar ner mot Kungsbacka för att titta på en bil.
Oskars gamla Saab har tackat för sig och har stämplat ut efter lång och trogen tjänst. Han har fått span på en Alfa Romeo. En vit, standardutrustad bil med dieselmotor och manuell låda. Ingen dragster alltså men relativt ny och till ett vettigt pris. Modellen är väldigt snygg och passar väl bättre till en ungdom istället för den Renault som jag presenterade för honom. Han markerade ett tydligt ointresse för den, en annars vettigare bil enligt min mening.
Nu rullade vi som sagt ner mot återförsäljaren för att ta oss en titt. Oskar kollade på hemsidan om den fanns kvar. SÅLD!
Just den vita Alfan var borta. Endast en röd och en svart finns kvar.
Väl framme vid vår destination visas vi ut i begagnathagen. Där står de, för ögat vackra pjäserna, uppradade och bjuder in till häpna blickar. De är väldigt snygga.
Naturligtvis ligger det en ilsket röd skylt i den svarta. SÅLD! Det återstår endast en röd av den modellen som är aktuell.
Med nyckeln, som inte är någon nyckel, i hand sätter sig den nervösa gossen i förarsätet och vi drar iväg på en provtur med den röda Alfa Romeon. Jag sneglar på sonen. Det nervösa leendet är en fröjd att se. Liv sitter där bak och berömmer läslamporna i taket.
Han är fast. Alfan har honom i sitt grepp och tänker inte släppa taget innan papperna är påskrivna. Pengarna finns på kontot, allt är klart. Bankdosan! När det går upp för Oskar att han måste ha bankdosan för att kunna göra en överföring till ”ny mottagare” rinner all glädje av honom. ”Hur kunde jag glömma den?” Jag kollar på klockan. Vi hinner fram och tillbaka innan de stänger. En extra tur på ca 3 timmar bara. Vad gör man inte för sina barn.
Vi hinner inte ut ur bilhallen innan Oskar får den briljanta idén, jag ringer en vän! En kompis hemma i Vänersborg har nycklar till hans lägenhet och betalningen är snart avklarad.
Vi har telefonkontakt via handsfreesystemet när vi rullar norrut. Jag frågar hur mycket diesel han har i tanken. Ingen aning, jag hittar inte tankmätaren, får jag till svar. Men han blir snart varse. Den gula lampan tänds när vi passerar Liseberg. Nödinge blir bra. Då kan jag förrätta mitt tarv medan han tankar och sedan bjuder jag på lunch. Restaurang Gyllene måsen ligger ju granne med macken.
Väl hemma tvättas det värsta dammet av den nya bilen och Oskar glider iväg. Det var länge sedan jag såg honom så lycklig. Sist var nog Julen 2018, när han och brodern fick biljetter till Guns n´ Roses.
Det blev ett minne för livet.
Oskars gamla Saab har tackat för sig och har stämplat ut efter lång och trogen tjänst. Han har fått span på en Alfa Romeo. En vit, standardutrustad bil med dieselmotor och manuell låda. Ingen dragster alltså men relativt ny och till ett vettigt pris. Modellen är väldigt snygg och passar väl bättre till en ungdom istället för den Renault som jag presenterade för honom. Han markerade ett tydligt ointresse för den, en annars vettigare bil enligt min mening.
Nu rullade vi som sagt ner mot återförsäljaren för att ta oss en titt. Oskar kollade på hemsidan om den fanns kvar. SÅLD!
Just den vita Alfan var borta. Endast en röd och en svart finns kvar.
Väl framme vid vår destination visas vi ut i begagnathagen. Där står de, för ögat vackra pjäserna, uppradade och bjuder in till häpna blickar. De är väldigt snygga.
Naturligtvis ligger det en ilsket röd skylt i den svarta. SÅLD! Det återstår endast en röd av den modellen som är aktuell.
Med nyckeln, som inte är någon nyckel, i hand sätter sig den nervösa gossen i förarsätet och vi drar iväg på en provtur med den röda Alfa Romeon. Jag sneglar på sonen. Det nervösa leendet är en fröjd att se. Liv sitter där bak och berömmer läslamporna i taket.
Han är fast. Alfan har honom i sitt grepp och tänker inte släppa taget innan papperna är påskrivna. Pengarna finns på kontot, allt är klart. Bankdosan! När det går upp för Oskar att han måste ha bankdosan för att kunna göra en överföring till ”ny mottagare” rinner all glädje av honom. ”Hur kunde jag glömma den?” Jag kollar på klockan. Vi hinner fram och tillbaka innan de stänger. En extra tur på ca 3 timmar bara. Vad gör man inte för sina barn.
Vi hinner inte ut ur bilhallen innan Oskar får den briljanta idén, jag ringer en vän! En kompis hemma i Vänersborg har nycklar till hans lägenhet och betalningen är snart avklarad.
Vi har telefonkontakt via handsfreesystemet när vi rullar norrut. Jag frågar hur mycket diesel han har i tanken. Ingen aning, jag hittar inte tankmätaren, får jag till svar. Men han blir snart varse. Den gula lampan tänds när vi passerar Liseberg. Nödinge blir bra. Då kan jag förrätta mitt tarv medan han tankar och sedan bjuder jag på lunch. Restaurang Gyllene måsen ligger ju granne med macken.
Väl hemma tvättas det värsta dammet av den nya bilen och Oskar glider iväg. Det var länge sedan jag såg honom så lycklig. Sist var nog Julen 2018, när han och brodern fick biljetter till Guns n´ Roses.
Det blev ett minne för livet.
Kommentarer
Skicka en kommentar