Fritidsgård i fickformat.

Jag kliver ut i den friska hösteftermiddagen. Det har varit en bra dag på jobbet och jag känner mig vid god vigör. Jag vänder hemåt och med den snabbt nedåtgående solen i ryggen kastar jag långa skuggor på den fuktiga asfalten.

Alfred med sin "fritidsgård".


-Jag sitter här och väntar på dig.
-Har det hänt något?
-Min telefon har pajat! Det är kört! Rip my life!

Jag har ringer min son för att höra hur hans dag har varit. Han är uppgiven. Den relativt nya luren har bestämt sig för att inte tillåta någon som helst form av upplåsning. SIM-kortet går men sedan är det stopp.
Alfred har i ren desperation skaffat Skype med fem korta gratisminuter och ringt upp Samsungs support. Naturligtvis tar dessa minuter slut mitt i samtalet. Nu kan han bara vänta på att jag ska komma hem så att han kan låna min telefon.

Väl hemma ringer gossen upp supporten igen. Han beskriver problemet och få till svar att han måste skicka in telefonen. Besvikelsen är enorm.

Vi måste inse att kidsens mobiler är vad fritidsgården var för oss som har passerat 40-strecket. Det spelas, tjötas, lyssnas på musik, tittas på film mm. Sorgligt eller inte, det är bara att gilla läget.

Jag ger mig fan på att det måste finns något sätt att lösa grabbens dilemma. Man ska väl inte behöva skicka iväg en telefon bara för att lösenordet är glömt. Det måste finnas ett sätt att återställa den krånglande enheten.

En mjuk "reset", alltså bara en omstart fungerade inte. Jag vill då göra en hård variant. riktigt hård. För att göra detta måste enheten stängas av. Om ni inte visste det så måste man faktiskt ha telefonens låskod för att stänga av en Samsung S10. Orimligt!

Jag beger mig ut cybervärlden. Youtube, en källa med allt nödigt och onödigt i en aldrig sinande ström.

Jag finner snabbt en "how to" på hur jag ska göra för att kringgå det absurda moment 22.
Under omstarten så är ju faktiskt enheten avstängd under ett kort ögonblick. Om du hinner byta knappkombination, från "power" och "volym upp" till "power", "volym ner" och "bixby-knappen"  under denna korta sekund så är du hemma. Jag lyckas på fjärde försöket.
Telefonen startar och jag är inne i androids hjärta. En fabriksåterställning och en spänd väntan.
Det fungerar!

Jag är naturligtvis inte speciellt ödmjuk i dessa stunder. Faktiskt en av få svagheter jag har.
Som en stolt tupp prisar jag både mig själv och Youtube, detta fantastiska uppslagsverk i videoform.

Sonen är såklart mäkta stolt över sin far som smällde anställd support på fingrarna. "-Grymt farsan!", räcker långt för mig. Det är sannerligen inte ofta mina barn låter sig imponeras av sin far.

Denna dagen var bra redan från början och blev bara bättre ju längre den led. Hur morgondagen blir står skrivet i stjärnorna.

Mvh Ade.




Kommentarer

Populära inlägg