Vårkänslor på berget.
Det första folk brukar fråga när de ser ett fint foto är vilken kamera fotografen använder sig av. Jag har fått frågan otaliga gånger. Det är alltid lika kul att se deras miner när jag förklarar att min minimala utrustning består av mobiltelefonen. I vissa situationer använder jag även ett stativ. Thats it!
Jag kan på heder och samvete svära att jag inte hade tagit bättre foton med en systemkamera för 80000 spänn. Visst, bilden hade kunnat förstoras till en husfasad men det händer väldigt sällan att jag gör det. Väldigt sällan. Snarare aldrig faktiskt. Ska jag vara helt ärlig så har det aldrig hänt.
Motivet är ju detsamma om du fotar med en mobil eller systemkamera. Klippning och redigering likaså.
Jag gillar det minimala. Jag vandrar runt med kameran i fickan och matsäcken på ryggen. Inget annat.
Just denna promenad luftade jag Marias gamla Canon Ixus 950 is. På sin tid var detta nog en av de bättre små kompaktkamerorna som fanns att tillgå. Den är fortfarande kompetent och är värd att få komma ut i vårsolen.
Bilderna är endast klippta och redigerade i Google Photo. Vårsolen är stark och ibland blir kontrasterna lite väl saftiga för den lilla kameran. En härlig vandring blev det iallafall.
Jag läste någonstans att det finns betongfundament från en linbana på berget i närheten av Björndals klev. Nyfiken som jag är styrde jag kosan mot just detta mål. Efter ca 500 meter västerut, upp på berget, från stugan som ligger i Björndals klev fann jag dessa rester från en svunnen tid.
Timmer fraktades på små olönsamma kärror genom den smala kleven. Det fastnade ofta stenar i virket. Runt 1920 bestämde man att en linbana skulle byggas för att öka takten och lönsamheten men den blev för brant och bromsarna höll inte. Projektet lades ner strax därefter. Resterna, i form av några betongfundament, finns som sagt kvar. Tänk att släpa material dit upp! Det är väl värt ett besök.
Eftersom jag ändå var uppe på berget så blev det en avstickare till Rörmossen. Där spelar orrarna ikapp under tidiga vårmorgnar och det finns ett skjul där man som intresserad kan ta del av detta skådespel. Skjulet fick bli min plats där kaffe och ostmacka inmundigades.
Jag såg inga orrar men ett par av för mig okänd art trampade runt på mossen. Om jag ska våga mig på en killgissning så var det tranor jag såg.
På väg till bilen lyckades jag skrämma skiten ur något djur. Ordagrant.
Ta med er kameran nästa gång ni är på promenad. Hitta vinklarna, vyerna och motiven. Testa er fram. Ibland krävs det att man lägger sig ner, hänger knäveck eller intar någon annan märklig position för att fånga det som du har målat upp i huvudet.
Mvh Ade.
Klicka här för att kolla in bilderna.
Jag kan på heder och samvete svära att jag inte hade tagit bättre foton med en systemkamera för 80000 spänn. Visst, bilden hade kunnat förstoras till en husfasad men det händer väldigt sällan att jag gör det. Väldigt sällan. Snarare aldrig faktiskt. Ska jag vara helt ärlig så har det aldrig hänt.
Motivet är ju detsamma om du fotar med en mobil eller systemkamera. Klippning och redigering likaså.
Jag gillar det minimala. Jag vandrar runt med kameran i fickan och matsäcken på ryggen. Inget annat.
Just denna promenad luftade jag Marias gamla Canon Ixus 950 is. På sin tid var detta nog en av de bättre små kompaktkamerorna som fanns att tillgå. Den är fortfarande kompetent och är värd att få komma ut i vårsolen.
Bilderna är endast klippta och redigerade i Google Photo. Vårsolen är stark och ibland blir kontrasterna lite väl saftiga för den lilla kameran. En härlig vandring blev det iallafall.
Jag läste någonstans att det finns betongfundament från en linbana på berget i närheten av Björndals klev. Nyfiken som jag är styrde jag kosan mot just detta mål. Efter ca 500 meter västerut, upp på berget, från stugan som ligger i Björndals klev fann jag dessa rester från en svunnen tid.
Timmer fraktades på små olönsamma kärror genom den smala kleven. Det fastnade ofta stenar i virket. Runt 1920 bestämde man att en linbana skulle byggas för att öka takten och lönsamheten men den blev för brant och bromsarna höll inte. Projektet lades ner strax därefter. Resterna, i form av några betongfundament, finns som sagt kvar. Tänk att släpa material dit upp! Det är väl värt ett besök.
Eftersom jag ändå var uppe på berget så blev det en avstickare till Rörmossen. Där spelar orrarna ikapp under tidiga vårmorgnar och det finns ett skjul där man som intresserad kan ta del av detta skådespel. Skjulet fick bli min plats där kaffe och ostmacka inmundigades.
Jag såg inga orrar men ett par av för mig okänd art trampade runt på mossen. Om jag ska våga mig på en killgissning så var det tranor jag såg.
På väg till bilen lyckades jag skrämma skiten ur något djur. Ordagrant.
Ta med er kameran nästa gång ni är på promenad. Hitta vinklarna, vyerna och motiven. Testa er fram. Ibland krävs det att man lägger sig ner, hänger knäveck eller intar någon annan märklig position för att fånga det som du har målat upp i huvudet.
Mvh Ade.
Klicka här för att kolla in bilderna.
Kommentarer
Skicka en kommentar