Tanken om att skriva lite dagbok med vanlig penna på vanligt papper har alltid varit en dröm hos mig. Att få vända med bläck klottrade sidor får mig att tänka på högstadiets ”Elevkalender” som utgavs av Sparbanken.
Scheman blandades med läxor, telefonnummer och klotter i marginalen. Jag älskade min Elevkalender. Den var för mig lika självklar som mobiltelefonen är för kidsen idag.
Tanken på att åter få uppleva en kalender fylld av kladdigt bläck och ord från en mogen man och inte från en finnig tonåring får mig att rysa av välbehag.
Nu gick det inte riktigt som jag hade tänkt mig. Redan efter två dagar glömde jag av min kalender. Först efter tre missade dagar hittade jag den under en hög med reklamblaskor inne på kontoret.
Va faan! Kan du inte bättre Fredrik?
Jag hade ju sett fram emot en stund på kvällen, rykande kaffe och pennan i högsta hugg för att pränta ner dagens händelser och kanske ett litet visdomsord. Jag har sett framför mig mina barnbarn sitta och bläddra i dessa dagböcker. De fnissar lite åt sina föräldrars öden och äventyr som står skrivna bland kaffe och snusfläckar. Vem vill INTE läsa detta?
Nä…….som sagt, det kommer inte att bli någon dagbok 2019. Kanske gör jag ett nytt försök nästa år. Tills dess får jag väl bli mer aktiv på bloggen. Jag är tydligen ett barn av vår tid.
Mvh Ade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar