Den lilla pugilisten.
Då var det dags för Liv att, likt sina äldre bröder, äntra boxningsringen. Hon har varit med förr. Inte som aktiv men som bihang till mig, en boxningsintresserad förälder som älskar att vara i klubblokalen.
Uppvärmning innebär att jogga runt och göra diverse rörelser med armar och ben. Detta sätter koordinationen på svåra prov. Vissa i gruppen har definitivt kommit längre än andra i utvecklingen. Gruppen består av kids i åldrarna 9 till 13. Nivån på träningen är precis som den ska vara i den åldern, lekfull.
Det är underhållande att se dessa ungar springa runt med noll koll på kroppsdelar.
-När ska vi få slåss? ropar en gosse. Tränarna ignorerar honom. Jag kan direkt se att detta är bortkastade pengar för föräldrarna. Om han orkar hålla sig kvar så kan det bli något. Sporten lär ut ödmjukhet och tolerans. Han saknar båda.
Uppvärmningen är klar och det står teknik på schemat. Grundposition och grundslag. Tränaren, en ung tjej, knappt 20 år håller i taktpinnen. En grupp tar på sig handskar och går in i ringen. Sparring. Det roligaste som finns. Den andra gruppen tränar på slag och fotarbete. Att hålla upp garden går bra de första minutrarna men ju längre tiden går så tappas det mer och mer. Nåväl, förr eller senare kommer dessa små pugilister att förstå vikten av att hålla garden uppe.
Det är med stor glädje som jag ser fram emot nästa träning. Det är också en “prova på” och efter det ska Liv bestämma sig om det blir en fortsättning. Jag lägger ingen press på henne. Inget tjat. Jag vill bara att hon ska göra något i form av fysisk aktivitet. Hennes kropp behöver det. Boxning är mycket bra träning, fysiskt och psykiskt. Om hon väljer att fortsätta med boxning blir jag naturligtvis jätteglad. Jag vet att hon kommer att få kompisar för livet och hamna i en gemenskap och sammanhållning som bäddar för att växa upp med friska och sunda värderingar.
Ding Ding!
Uppvärmning innebär att jogga runt och göra diverse rörelser med armar och ben. Detta sätter koordinationen på svåra prov. Vissa i gruppen har definitivt kommit längre än andra i utvecklingen. Gruppen består av kids i åldrarna 9 till 13. Nivån på träningen är precis som den ska vara i den åldern, lekfull.
Det är underhållande att se dessa ungar springa runt med noll koll på kroppsdelar.
-När ska vi få slåss? ropar en gosse. Tränarna ignorerar honom. Jag kan direkt se att detta är bortkastade pengar för föräldrarna. Om han orkar hålla sig kvar så kan det bli något. Sporten lär ut ödmjukhet och tolerans. Han saknar båda.
Uppvärmningen är klar och det står teknik på schemat. Grundposition och grundslag. Tränaren, en ung tjej, knappt 20 år håller i taktpinnen. En grupp tar på sig handskar och går in i ringen. Sparring. Det roligaste som finns. Den andra gruppen tränar på slag och fotarbete. Att hålla upp garden går bra de första minutrarna men ju längre tiden går så tappas det mer och mer. Nåväl, förr eller senare kommer dessa små pugilister att förstå vikten av att hålla garden uppe.
Det är med stor glädje som jag ser fram emot nästa träning. Det är också en “prova på” och efter det ska Liv bestämma sig om det blir en fortsättning. Jag lägger ingen press på henne. Inget tjat. Jag vill bara att hon ska göra något i form av fysisk aktivitet. Hennes kropp behöver det. Boxning är mycket bra träning, fysiskt och psykiskt. Om hon väljer att fortsätta med boxning blir jag naturligtvis jätteglad. Jag vet att hon kommer att få kompisar för livet och hamna i en gemenskap och sammanhållning som bäddar för att växa upp med friska och sunda värderingar.
Ding Ding!
Kommentarer
Skicka en kommentar